KamikazeGirl

Nervös inför kastreringen!

2012-02-13T21:04:00.000+01:00

Imorgon ska min bebis kastreras... ja inte Joel förstås om nu någon trodde det, utan min missepissekisse Naima. Jag är så nervös!!! Rädd för att det ska gå på tok, skräckslagen för att det ska bli några komplikationer eller att hon ska bli personlighetsförändrad. Vill inte att hon ska bli slö, tjock och tråkig...
Vill ju ha min kisse precis som hon är nu och kastrerar henne enbart i hopp om att hon ska bli mindre dominant mot andra katter (i nuläget kissar hon på allt i lägenheten så fort Lusse och Meffe har varit på besök) och jaaa, måste erkänna att det även är jobbigt med hennes löpperioder. Sist jamade hon så förskräckligt att jag gav henne en kalldusch, ordagrant duschade henne i kallt vatten. Resultatet blev över förväntan... hon blev sig själv och började våldstvätta sig i tre timmar, timmar som innebar att jag fick efterlängtad sömn.

På tal om sömn! Jag har börjat gå i sömnskola och håller på att trappa ner alla sömnmediciner så med jobb och tålamod hoppas jag kunna sova som en liten bebis utan kemikalier! När det är gjort kommer jag att vara helt medicinfri vilket känns helt jävla awesome! Att de enda tabletter jag behöver komma ihåg att lägga på tungan är vitaminpillren. Sounds like life!

Åh min fina mysflicka! Nu kom hon upphoppandes och kurrade, lyckligt ovetandes om vilket öde hon går till mötes imorgon. Håll tummarna alla som läser <3

Snälla människor och fredagsmys!

2012-02-10T18:03:00.000+01:00

På naturkunskapen idag tittade vi på läskiga saker i mikroskop och när vi skulle sluta blev jag helt förvirrad då folk sa "trevlig helg", för som vanligt hade jag glömt att det är fredag idag. Jag tror nämligen alltid det är tisdag då det är fredag, det är för att jag är ledig onsdagar som det ställer till det i huvudet.

Nu är jag hemma efter en skumpig busstur, tror minsann jag blev lite åksjuk för jag kände mig kräknödig på promenaden hem. Åksjuka, drabbar barn och Marielle! Nu är jag hemma och planerar att göra ingenting, dvs mysa i soffan med täcke, kisse och tv-spel... kanske en och annan B-skräckis på kvällssnåret. Har köpt chips och något kallat "partysoda" för att sätta guldkant på tillvaron.

Men nu till snälla människor. Blev så glatt överraskad när jag hittade ett jumbopaket adresserat till mig i brevlådan (brukar vara så att när jag får oväntade paket, bröllopsinbjudningar m.m så har brevbäraren lagt i fel brevlåda... bli glad på falska premisser är aldrig roligt... vem kan man stämma för det?) Det här paketet var alltså i rätt brevlåda, dvs mitt och avsändaren var från en Bella - en tjej som hade läst mitt inlägg om den sönderslagna cupcaken (som jag skrev där innan jul) och erbjudit sig att köpa en ny åt mig.

Jag blir alldeles varm i kroppen, så himla fint och genomsnällt att göra detta för en människa man inte känner! Bara att erbjuda det hade räckt, men det faktum att hon slår slag i saken får mitt hjärta att slå dubbelslag!
Så Bella, om du läser det här och önskar dig någonting som jag kan ordna som en gentjänst så är det bara att hojta. Nu står det söta, rosa cupcaken i tryggt förvar, långt ifrån kisses klumpiga kropp.

Varför får inte barn vara barn?

2012-02-09T12:29:00.006+01:00

Jag blir så ledsen i ögat när jag ser de här söta barnen som ännu inte nått tonåren men redan lägger ut videoinlägg då de sminkar sig eller fixar frisyrer. Det går inte en dag då jag inte drömmer mig tillbaka till barndomens kära år då man byggde lego, tittade på Björnes Magasin och utfodrade käpphästen.

Passa på och njut ungar för vuxna blir ni tyvärr med tiden.

Hur tänkte du nu, Reinfeldt?

2012-02-08T15:36:00.001+01:00

Ingen har väl missat Reinfeldts uttalande om att han vill höja pensionsåldern till 75 bast. I samma veva ska de minska arbetslösheten som idag är hög. Hur går det ihop att det ska bli fler jobb om folk tvingas jobba längre? En klapp på din flint för att väljer att komma med sådana här uttalanden, man kan ju hoppas att det får fler att rösta rätt vid nästa val!

Hem ljuva hem?

2012-02-06T20:53:00.000+01:00

Sitter på skolan efter en turbulent gårdag. Varvar ner med ett skriva en utvärdering av Göteborgs filmfestival och surfa runt i väntan på min läkartid. Veckan i Gbg var mer än bara mys, såg en del bra film men träffade framförallt fina människor.

Lördag: Kom till Götet, fixade pass till festivalen och en katalog med utbudet av film och seminarium. Tog oss till första boendet som var hos mitt x och hans sambo. Blev en film med Orlando Bloom på kvällen, The Good Doctor. Är inget stort fan av den stela mannen men filmen var sevärd!

Söndag: Gick på Ikea och köpte den sötaste tavlan med tre ugglor på. Gjorde nordstan, shoppade en jacka å skor, såg Kompani Orheim och slutade på rekvisitörfest där vi drack oss fulla på folköl!

Måndag: Vaknade bakis av folkölen :(
Tisdag: Minns inte vad vi gjorde... tror vi såg den inte allt så bra filmen Love and Bruises

Onsdag: Fick äntligen min efterlängtade sushidos! Hookade upp med underbaringen Ida och vi frös arslets av oss på en parkbänk, gick på panduro, McDonalds och Movieline (det sistnämnda innebar tretton nya dvd:er för mig och trehundra kr mindre i plånboken.)

Torsdag: Träffade sötfisen Helene på lunch och fika. Sen hamnade jag och Joel på hotell där vi badade badkar, busade bland mjuka lakan och såg hemsk film om cancer.

Fredag: Världens goaste hotellfrukost... bacon, omelett, vattenmelon och wienerbröd! Jag skulle vara nyttig och tog ett fullkornsbröd som smakade bajs. Satt fast på en spårvagn i ungefär en timme innan vi hamnade hos sockersöta Jessica och Bambi. Blev bortskämda med lyxmiddag, skålade i strawberry sparkling och spelade tv-spel!

Lördag: Gick på Kvibergs marknad som innehöll en massa skräp och förmodigen stöldgods. Kan de inte sno vettigare saker å sälja än morfars fotogenlampa och nokia 3210:or? Fyndade fyra winerbröd för en tjuga. Skulle åka hem och fick veta tio minuter innan avgång att vårt tåg var inställt. Den äckligt käcka killen som jobbade på SJ sa att direkttåget var preliminärt inställt i några dagar men att vi inte skulle visa upp några sura miner för vi skulle få pengarna tillbaka. Dock fick vi inga förslag på hur vi skulle ta oss hem. Förtvivlade hittade vi mängder av kombinationer av bussar och tåg som skulle ta oss till de norrländska skogarna igen innan måndag vilket innebar ett dyrare pris och en dubbelt så lång restid.

Tur att semlor kan råda bot på hjärtesorg!

Söndag: Kom hem och dog lite... hann inte göra något av de tusen saker jag planerat. Så nu är man alltså hemma och saknar Göteborg av hela sitt hjärta... känner mig inte ett dugg utvilad och måste ta tag i allt man missat i skolan. Var det värt det? Utan tvekan!

Hej Göteborg!

2012-01-31T22:58:00.000+01:00

En liten rapport från min guldstad som jag befunnit mig i sedan lördags. Jag har det bra, ser alldeles för lite film från festivalen men umgås med bra folk och slarvar varken med maten eller läxorna. Ser fram emot att träffa fina Ida imorgon och sötnosen Helene dagen därefter.Sen har Joel förhoppningsvis spenderarbyxorna på sig och bjuder på en hotellnatt och sen ska vi våldgästa underbara Jessica och hennes pojkvän Bambi.

På återhörelse!

Hanna Widerstedt, Natti from Hell och Bög-Jonas

2012-01-25T19:28:00.001+01:00

Att provocera för att att väcka uppmärksamhet är inget nytt. Det har används i filmer, reklam och bland människor i åratal. Naturligtvis funkar det eftersom allt som avviker från det normala eller förväntade lockar fram reaktioner av olika slag. Men nu till min fråga; Är verkligen all reklam bra reklam? Jag börjar undra när jag de senaste dagarna snubblat över bloggare som:

Hanna Widerstedt
Har tydligen bloggat i många år utan att någon brytt sig. En dag fick hon nog och började posta videoinlägg som "jag hatar svenska killar" och "jag hatar turkar". Läsare hittade snart dit och hatkommentarer och till och med mordhot kom som snöflingor en decembernatt, men Hanna verkar inte vara orolig.
Hellre hatad av hela svenska folket än osynlig verkar vara hennes filosofi.
Många undrar om hon verkligen är så blond och blåst som hon framställer sig och jag tycker det är uppenbart att hon driver. Ganska kul blogg att följa om man inte har något annat för sig.

Natti
Har asperger och berättar det gärna om och om igen. Andra saker hon gör är att äta chips, tillverka läskiga naglar som påminner om klor och posta videoinlägg om "hur mycket hon hatar fula människor" samt verkar hon tro att hon har patent på kombon svart hår och rött läppstift.
Ingen ironi, inte heller någon självinsikt. Tror inte hon är gammal heller, runt femton kanske och lider naturligtvis av väldigt dålig självkänsla. Hon kan knappt uttala en mening utan att darra på rösten. Nej, Natti... gå klart skolan och en kurs hos Mia Törnblom så kan du återvända till bloggandet sen.

Bög-Jonas
Eftersom han ännu inte fått lika många läsare (och aldrig kommer att få det heller) som de två tidigare nämnda bloggerskorna så väcker han uppmärksamhet på ett helt intelligensbefriat och oacceptabelt sätt! Han spammar sönder kommentarfälten i bloggar med länkar till sin egen blogg. Ironiskt nog kan länkarna leda till ett inlägg där han skriver om hur mycket han "hatar" människor som spammar.
Han skriver dessutom om helt ointressanta saker och försöker provocera med att han är bäst, störst och vackrast men vågar inte riktigt gå hela vägen.
Ett tafatt försök till att bli sedd, men istället gör han bara bort sig. Känns faktiskt hemskt att länka till honom, kanske en av mina läsare klickar sig in till honom och ger honom något extra öre i spargrisen.

För mig har läsarantalet aldrig varit viktigt. Min blogg är för att hålla skrivandet igång och lätta på ventilen då och då. Jag skriver främst för mig själv men visst måste jag erkänna att jag älskar att få kommentarer. Och självklart är det viktigt att ha åsikter, men när det börjar bli mobbning på högstadienivå vill jag inte vara med längre. Det spelar ingen roll vem man ger sig på, turkar, svenskar, tjocka, smala, de med psykiska eller fysiska sjukdomar. Snälla sluta, det sitter faktiskt en människa bakom skärmen och läser de där orden.

Vad jag vill återkomma till är att jag förstår inte riktigt hur de här människorna tänker... tänker de överhuvudtaget? Förmodligen, men inte långsiktigt... de lever i nuet och är oförmögna att förstå att de kommer bli gamla, grå och måste hitta sig ett riktigt jobb förr eller senare.

Barndomen var min lyckligaste tid på jorden!

2012-01-19T20:29:00.002+01:00

Jag har alltid varit morgontrött, även som barn, men när man visste att både mamma och pappa skulle jobba och att jag skulle få vara hos Gun så studsade man upp från sängen. Snälla, rättvisa, roliga Gun som lagade den bästa maten (uppstekt pannkaka var allas favorit). I källaren hade hon det största lekrum jag någonsin sett och det var fyllt med allt och lite till (nä, nä inga Fritzl-vibbar nu) Där fanns böcker i mängder, gamla soffor, studsmatta, hopprep och tonvis med leksaker! Jag gillade mest leksaksladugården med tillhörande plastdjur.Man kunde till och med få en av korna att låta Muuuu!

Men vad vore en dag hos sin dagmamman utan kamrater? En tjej som vi kan kalla för C var min bff och det fanns inga gränser för vad vi kunde hitta på. Vi gjorde upptåg, hittade på egna lekar och sjöng sånger för grannarna så de skulle ge oss en peng eller godis! C:s lillebror J var också med ibland. Så söt pojke, så rar och med ett hjärta av renaste guld.

Jag såg J för några veckor sen då jag kom in på hans jobb. Han tittade på mig och jag tittade på honom. Han hade inte förändrats så mycket sen jag sist såg honom, men jag kunde väl aldrig tro att han skulle känna igen mig. Jag var nära på att fråga men hann inte innan han skyndade iväg för att utföra några sysslor.

Veckan därefter gick jag dit igen och kollade efter honom, men han fanns inte där. Jag åt min mat och gick sen hem i tron om att han slutat sitt pass för dagen. Morgonen därpå fick jag ett telefonsamtal om att han var död. Död. Finns inte mer, det börjar sjunka in nu. Jag tänker på det nästan hela tiden. Tänker på hans familj, mest på C förstås... vill bara ringa till henne och säga att jag bryr mig och sörjer fast jag egentligen inte haft något med honom att göra på många, många år. Men jag vågar inte ringa... saknar styrka och orden...

Skriver mer sen... nu är jag för trött...

Finns inte mer

2012-01-16T10:39:00.001+01:00

Någons son. Någons bror. Någons vän. Min barndomskompis hade ont i magen, några timmar senare hittade hans bror honom. Finns inte mer. Det är så sorgligt. Har inte riktigt förstått det än. Orkar inte förstå, har just börjat förstå hur natriumklorid bildas och y = kx + m. Hur ska jag förstå att någon jag såg för drygt en vecka sen nu är död...

Stackars Hagamannen?

2012-01-14T16:44:00.014+01:00

– Min inkomst här på anstalten är 300-400 kronor per vecka, och den summan ska täcka telekostnader, tand- och hygienartiklar, och även kostnader i samband med eventuella permissioner, skriver han i ett yttrande till socialtjänsten där han ber om ekonomisk hjälp.

Minns ni bilden då han grät ut i pressen och visade sitt blödande nylle i ett försök till att fiska lite sympatier? Blåtiran och fläskläppen hade han fått av en annan intern. Han har också klagat över att andra fångar har kissat i hans säng och nu läste jag på aftonbladet att han var ledsen för att de inte beviljat honom permission om att förnya sitt förarbevis för snöskoter.

Ja, stackars dig, Hagamannen! Din fru har begärt skilsmässa men du har fortfarande gemensam vårdnad om barnen vilket jag tycker är helt otroligt. Du får gratis mat (bättre mat än de flesta skolbarn), du får chansen att studera utan att ta några lån och du har tak över huvudet och en säng att sova i. Jag trodde inte du kunde sjunka djupare i mina ögon, men det gick visst... har du ens unnat dina offer en enda tanke? Jag har iaf missat att du gått ut med en offentlig ursäkt för de överfallsvåldtäkter, misshandlar, mordförsök och den skräck du spred runt dig och de liv du förstörde under 1998-2008 i Umeå.

Nej, jag vill inte se mina skattepengar gå till ditt förarbevis, någon fläskfilégryta eller tandblekning... stå för vad du gjort, be om ursäkt till dina offer och håll sen käften stängd för helvete!

Tänkvärt!

2012-01-12T10:35:00.000+01:00

Om hela världen reducerades till en by på 100 invånare och alla proportioner bibehölls så bestod byn av:

57 Asiater
21 Européer
14 Amerikanare (syd- och Nordamerika)
8 Afrikaner

52 Skulle vara kvinnor
48 Skulle vara män

70 Icke kristna
30 Kristna

89 Heterosexuella
11 Homosexuella

6 Personer skulle innehava och nyttja 59 % Av alla gemensamma tillgångar, och alla de 6 kom från USA…

80 Hade otillräckliga boendeförhållande
70 var analfabeter
50 var undernärda, 1 döende och enbart 1 skulle ha dator och/eller akademisk examen.

Om du vaknar frisk imorgon, så är du lyckligare lottad än 1 miljon människor i världen som inte kommer att leva nästa vecka. Om du inte har upplevt ett krig, inte upplevt hunger, fångenskap, ensamhet, eller dödskampens smärta så är du lyckligare lottad än 500 miljoner människor i världen.

Om du kan gå in i en kyrka utan ångest, utan att du får svårigheter, utan att man skall fängsla eller döda dig så är du lyckligare lottad än 3 miljarder människor här på jorden. Om det finns mat i ditt kylskåp, om du har ett jobb, om du har tak överhuvudet och en säng att sova i då är du rikare än 75% av jordens invånare på jorden. Om du har ett konto på en bank med lite pengar och lite små slantar i en ask ja då tillhör du bland de 8% rikaste på jorden!

Sömntips

2012-01-09T20:42:00.000+01:00

Åh vad jag avundas folk som har bra sömn! Ni som somnar så fort ni lägger huvudet på kudden. Förstår ni hur bra ni har det? Som jag redan har ordbajsat om tidigare: Det har alltid varit ett projekt för mig att somna. Men huuur trött man är så när man väl lägger sig ner så spritter det i hela kroppen och man vill typ gå och diska för det känns roligare än att försöka sova. Nu har jag också satt upp en massa mål åt mig själv för att bli en lyckligare människa. Bland annat ska jag ligga i sängen innan 23, stänga av datorn minst två timmar tidigare och tänka på följande:

INTE
* äta godis på kvällen
* dricka kaffe/te på kvällen
* inte röka, snusa på kvällen
* lyssna på stressig musik
* gå in i våldsfantasier
* vara hungrig, törstig eller toanödig

Utan istället:
* lyssna på talböcker
* se svartvit, seg film
* motionera innan
* lyssna på avslappningsband
* skapa positiva fantasivärldar
* lösa korsord
* läsa en skittråkig bok

OCH...
Komma ihåg att sömn är som brevbäraren. Den kommer när den kommer, man behöver inte stå och titta efter den.

Dildoboxen

2012-01-07T13:21:00.001+01:00

Rammstein släpper inte bara en ny skiva! De säljer dessutom en exklusiv så kallad "porrbox" innehållandes handklovar, glidmedel och sist men absolut inte minst: avgjutningar av bandmedlemmarnas penisar! Så jävla roligt! Men så förbannat tråkigt att jag bor i ett så moraliskt och hämmat Sverige som vägrar ta in boxen.

Jag ska helt klart önska mig den här i julklapp och aldrig att den skulle gömmas i en garderob, nej, nej, NEJ i fönstret ska den stå! Så alla som går förbi utanför kan avundas den. Jag, som annars är en generös människa, kommer inte sträcka mig så långt att jag lånar ut gummikukarna... Däremot kan ni få komma och titta alternativt klappa dem lite. Glömde förresten säga det viktigaste... de är rosa!
(gammalt inlägg från 2009 som jag publicerar igen för att den vackra bilden försvann)

Jävla smink!

2012-01-06T13:00:00.002+01:00

Rekommenderar verkligen att köpa smink på nordicfeel.se! De har reducerade priser och snabb leverans. Beställde för några dagar sen min favoritmascara (Lancôme Hypnôse), samt täckkräm från Maybelline som också är awesome. Provade dessutom på att köpa en kajalpenna från Lancôme eftersom jag hört mycket bra om den men mitt betyg blir: LÅT BLI! Den var dyr och sylvass... provade den just och skar som smått sönder ögonen! Det är ett under att jag inte miste synen... och jag fortsätter att fråga mig själv VARFÖR jag provade att måla det andra ögat med samma pennjävel som jag målade det första med? Resultat: Blind på båda ögonen! Undra om jag kan stämma dem?

Måste medge att det känns motigt att sminka sig efter att man har duschat och rengjort sig med tvål och vatten... det känns som om man skitar ner sig igen!

Denna dagen, ett liv...

2012-01-05T23:45:00.001+01:00

... och vad har jag gjort av den?
Ingenting förutom att ha sett några avsnitt av Vi på Saltkråkan, svullat mat och känt mig gravid...
Jag älskar farbror Melker och hoppas Joel kommer bli som honom när han blir gammal :))

Imorgon ska här bli andra bullar. Klockan ringer 08 och då är det bara att tvinga sig upp och gilla läget! Det spelar ingen roll om jag har sovit åtta timmar eller åtta minuter! Kaffepulver ligger redan i filtret, vattnet är i kokaren så det är bara en knapptryckning från färdigt kaffe. Imorgon - den dagen ETT NYTT LIV!

Att plugga eller inte plugga...?

2012-01-04T09:20:00.002+01:00

Spåkakor är bara massproducerade skal, skapta av mjöl, socker och olja, innehållandes en liten lapp som inte betyder ett jota... men ÄNDÅ sätter de griller i mitt huvud!

Jag har två val. Antingen läsa Svenska C och läsa upp betygen i Engelska A samt B samtidigt som jag tar tag i skrivandet på allvar. Jag sitter på ett tiotal idéer till böcker, noveller och till och med tv-spel, men har inte motivation och framförallt inte tid till att ta tag i det. Uppenbarligen är det bara min högra hjärnhalva som fungerar. Den vänstra har nog aldrig riktigt funnits där.

Mitt andra val är att fortsätta med ämnen som INTE tillfredsställer mig så som Matte B och Naturkunskap B. Det är inte bara det att det inte är stimulerande, det gör mig faktiskt mer sinnessjuk än vad jag redan är. Kommer måsta lägga ner åtskilliga timmar och stånga huvudet blodigt VARJE DAG i minst ett halvår till... och kanske helt förgäves. Får jag dock godkänt (vilket inte är så troligt) så får jag behörighet att söka in på utbildningar som ger realistiska jobb så som sjuksköterska, lågstadielärare, kurator och dylikt.

Så, följa sina drömmar och jobba med det man brinner för eller tänka realistiskt och långsiktigt och därför studera till något som ger jobb, eller vänta nu... KANSKE ger jobb. Ett arbete som jag förmodligen kommer att avsky att gå till samt skyhöga csn-skulder?

Varför ska det vara så jobbigt att vara vuxen? Helst av allt skulle jag bara vilja bli ett år yngre för varje födelsedag. Yngre för varje år tills jag bara är ett litet rosigt spädbarn igen. Jag dricker gärna min mjölk ur nappflaska och gör behoven i blöjor i ytterligare ett år innan jag äntligen får krypa in i min mor igen för att leva gött i hennes varma och trygga sköte.

Fortune cookies

2012-01-03T17:27:00.001+01:00

Jag har medvetet hållit mig så långt bort från mellandagsrean som varit möjligt. Varit på en mellandagsrea i hela mitt liv och fick nästan panikångest av allt folk, hur de rev och slet åt sig kläder och trampade på de plagg som hamnat på golvet. Sen om man väl lyckades brotta sig fram och hitta nåt man ville ha, drog man sig ju för att prova det eftersom köerna till provrymmen var milslånga.

Nej, så idag först gav oss ut på stan. Det var lite folk, inga köer, kläderna hängde på sina galgar och det var fortfarande rea! Sen åt vi efterlängtad kinamat och jag avslutade med en kopp kaffe och två fortune cookies. Har bara köpt en liknande spåkaka tidigare. I den stod det; "you will make a name of yourself"

och i dagens kakor stod det;

"keep your dreams open and work towards making them it a reality"

"your talents will be recognised and suitably rewarded"

Tillbakablick över det gågna året

2012-01-02T19:16:00.003+01:00

Tänkte sammanfatta mitt 2011 med ett bildkollage men kom fram till att jag varit för dålig på att fotografera varje månad. Jag som brukade dokumentera allt och lite till med kameran i högsta hugg för att sedan leka med bilder i timmar och åter timmar i photoshop... Så vad har jag egentligen gjort med tiden som gick åt till att posera och retuscheringsprogram?

* försökt sluta snusa och misslyckades kopiöst!
* försökt läsa matte b och det gick väl ungefär lika mycket åt helvete!
* planerade att skriva mer men surfade bort tiden på facebook och youtube!
* haft ett regelbundet sexliv, vilket har varit kanoners om det inte varit för alla muffelbekymmer! jävla uvi-infektioner, svamp och annat ondskefullt!
* tänkte komma i form men råkade gå upp fem kilo (fyra av dem bara i december!!!)

Och jag vet!!! 1. Jag har allt för dålig självdisciplin och 2. Det är bara jag själv som kan förändra mitt liv och jag måste anstränga mig mer blaha och jag är så jävla less på mig själv att jag inte ens formulera de jag känner i ord!

Vill skriva att 2012 ska bli mitt bästa och mest produktiva år någonsin... men det tänker jag inte göra för jag vill inte göra mig själv mer besviken. En ny hjärna hade varit en perfekt julklapp... eller varför inte lite NZT-48!

Ensammen och behöver filmtips

2011-12-29T16:05:00.001+01:00

Idag är första dagen på ages (känns så iaf) som jag spenderar tiden med mig själv och enbart mig själv. Har haft en supersweet jul med släkt, vänner, min bättre hälft, kolossala mängder mat och fina klappar. Nu är det bara att hålla tummarna och inte förtära sig själv med för mycket alkohol så att nyårsafton blir minst lika fin och minnesvärd.

Idag håller jag på att knåpa ihop mina tio favoritfilmer under året som gått och behöver hjälp. Har kommit fram till åtta och en halv titel som varit en fröjd för ögat. Varför jag skriver "en halv" är för att jag tyckte att Sucker Punch var halvbra. Antingen har ju folk hatat eller älskat den men jag står där mitt emellan och tycker att den hade en bra plot och kunde ha blivit hur bra som helst men de valde att sjabbla bort allt med ett taffligt berättande och evighetslånga fightingscener. Sen får den ju lite mer pluspoäng för att Abbie Cornish och den dära Babydoll är med och de är så jävla snygga att jag drunknar i min egen dregelpöl då jag tänker tillbaka på dem... är dock lite kluven om filmen förtjänar att vara med på listan.

Vilken är den bästa filmen från i år som ni har sett?

22 December

2011-12-22T11:07:00.002+01:00

Idag slår jag in julklapparna, bleker bort fnaskranden och klipper tånaglarna, allt för att i övermorgon är det julafton! Jag fick just veta av min mor att de inte köpt något åt mig som jag önskat mig. … ehm… okej; sa jag, men är det något jag vill ha då?

- Nä, men jag vill ha det så jag tänkte att jag kan behålla den så får du pengar av mig istället. (?????)

Normalt brukar jag enbart få pengar av mina föräldrar och det verkar som de lyckats förstå att jag inte uppskattar det. Visst, jag vill inte verka otacksam. Pengar är bra att ha och roligt att få, men just runt julaftonen vill jag liksom de andra barnen ha paket! Innehållandes saker som något spännande, och någonting man kan leka med... och choklad!!! Men mina föräldrars julfilosofi har varit att de ger mig pengar så att jag kan köpa mig mina klappar själv... Det kan ha sin förklaring när jag avslöjar att jag inte är känd för att önska mig sånt man kan köpa på Konsum, oftast inkluderar det även att du vet hur man hanterar en dator med internetuppkoppling och gärna ett eBay-konto.

Det här är saker jag har önskat mig:

Living Dead Dolls, man kan aldrig få för många av dessa skönheter. Har redan Hush, Dottie Rose och KillBaby men i övrigt är alla välkomna att flytta in hos mig.
Dem fem poniesarna: Bon-Bon, Starlight, Melody, Clover och Sweetheart som jag saknar till samlingen.
Ett piercingsmycke med en glimmande sten i. Stenen får gärna skimra i blått eller klar kristall. Eller varför inte ett presentkort för att pierca/tatuera mig.
En ny kamera, gärna en system sådan.
Castlevania eller andra roliga nostalgispel till mitt super nintento
Världens bästa men också väldigt dyra mascara: Lancômes Hypnôse
Ett staffli så jag kan stå upp och måla, inbillar mig att det ska bli mer tavlor och mindre färg på byxorna då.
En rosa kattoalett till Naima (beroende hur stor den är, är den rymlig kan jag tänka mig att börja kissa i den också)
Ett Playstation 3
Guldtior, enbart för att jag samlar på dem. Lägger dem med andra ord i en spargris, enda sättet för mig att behålla pengar utan att shoppa upp dem.

Nu ska jag baka saffransbiscotti!

Insomnia...

2011-12-21T00:59:00.000+01:00

Klockan har passerat midnatt, jag ska stiga upp om fyra och en halv timme, har inte med mig några insomningstabletter därav sömnlöshet. Började tänka på mina sömnproblem, hur länge jag haft dem, vad de grundar i osv. Så blev det förstås inte lättare att förföras av John Blund, så tänkte "det är lika bra jag sätter ord på det".

Jag har haft insomningsproblem så länge jag kan minnas. Mamma har berättat att jag var en ovanlig bebis. Med erfarenheten av de två tidigare hon haft som sov mycket och utan problem så kom plötsligt jag som var svår att få isäng och bara sov korta pass. I kombination med annat blev det värre i tonåren och stegrade ännu mer då jag började jobba skift. Eftermiddag var mest slitsamt eftersom jag kom hem först vid 23.30. Var uppjagad och speedad tills 07-tiden då jag slumrade in och sov oroligt några få timmar innan det var dags att åka till jobbet igen. Som längst var jag vaken 52 timmar och förlorade kampen med att ta igen sömnen på natten, somnade i soffan en eftermiddag och var väl i komatillstånd lagom tills jag borde ha gått och lagt mig ;)

Efter ett år av skiftgång så började jag plugga på universitetet och sökte läkarhjälp för problemen. Vid det här laget har jag väl käkat mig igenom fass i jakt för att få tag i rätt tabletter som hjälper mig på traven. Nu växlar jag mellan stilnoct och imovane samt har propavan för att få en djupare sömn. Tror jag haft det på recept i sex år nu. Blev helt chockad när jag insåg hur lång tid det gått med mediciner, speciellt med tanke på att fass inte rekommenderar att man äter vissa av nämnda mer än fyra veckor i sträck. Har tagit upp oron med två olika läkare och de svarade samma sak; att sova med hjälp av sömntabletter är mindre skadligt för kroppen än att inte låta den sova alls.

Oh, Joel ligger å sussar så sött. Vill bara krypa ner igen och ligga intill honom men började få panik över att jag själv inte kunde somna. Gick på toaletten och fick en skymt av mig själv i badrumsspegeln... det var en gammal kvinnas blick som stirrade tillbaka på mig. Jag känner inte längre igen mina ögon. Jag vill så bli fri från kemikalier en dag, men jag måste finna vägen till sömn först. Har provat allt och lite till men börjar tappa hoppet och tro att jag är kroniker; Vad gör ni för att få sömn?

Min pappa har också sömnproblem, så kan vara lite ärftligt också, till skillnad från min mamma och mina bröder som somnar så fort de lagt huvudet på kudden och drömmer sött tills väckarklockan ringer. Ni fattar inte hur lyckliga ni är! Tänk om man hade lite katten Gustaf-DNA i sig, då kanske man skulle sova gott om nätterna (men med min tur skulle jag förmodligen bara få ett kraftig sug efter lasagne...)

Nu John Blund ger jag dig en chans igen... ska slå honom medvetslös med baseballträt och dra i mig allt hans sömnknark! Imorgon ska jag tvinga kroppen att vara frisk för att städa och julhandla! Puss på er, knasbollar!

Snuva, rolig post och en bedjan om hjälp!

2011-12-20T13:48:00.002+01:00

Är fångad hos pojkvännen och kan inte förstå att det är julafton snart. Jag har inte slagit in en enda julklapp och inte heller har jag köpt alla än. Jag har inte ens tänt det sista adventsljuset! Har fullt upp med att sitta i en säng, hosta sönder lägenheten och snyta mig i hans lakan. Hoppas jag är frisk imorgon men det är förmodligen lika troligt som att jag bajsar guldtior idag.

Mamma ringde just och meddelade att jag fått rolig post. Bland annat en menskopp som var en julklapp från menskoppen.se efter att de läst ett föregående inlägg, samt ett antagningsbesked till komvux nästa termin. Ska fortsätta med matte B samt börja med naturkunskap B. Så istället för att plugga en gång sisådär var tredje vecka ska jag befinna mig i skolbyggnaden VARJE DAG. Ska bli intressant att se hur kropp och psyke hanterar det, men jag är van att gå från noll till hundra då och då. Hoppas bara det håller i sig i sex månader. Saknar fortfarande en pluggkompis men det kanske jag kan skaffa mig när jag börjar ha en klass istället för flexlektioner. Undra om det blir sura miner av lärarna då jag flyr till Göteborg just efter kursstart för att gå på filmfestival? Men det är inget jag orkar oroa mig för nu.

Nu behöver jag dessutom hjälp (igen!) det är ingen hejd på mig, först får jag en menskopp och så ska en snäll förbitittande läsare skicka mig en ny rosa cupcake (identisk med den Naima lyckades ha sönder) och jag ber fortfarande om MER i dessa stressiga tider. Jag behöver förslag på vad jag kan köpa åt min pojkväns mamma i julklapp? Free hugz till alla som kommer med förslag!

Blossom & mobiler som inte längre är mobiler,,,

2011-12-19T16:03:00.004+01:00

Försöker vända tillbaka dygnet genom att ställa väckarklockan på åtta och har ordnat med en ny alarmsignal. Intromusiken till tv-serien Blossom som jag tyckte om så mycket när jag var liten. Jag inbillade mig att jag skulle hoppa upp och dansa likadant som hon gör (se klipp nedanför) då den ringde om morgonen... men till min förskräckelse märker jag inte ens att det ringer. Sover bort det tills telefonen ger upp och slutar ringa. Det är allt en dålig mobil jag skaffat mig då alarmet bara slutar utan att man vidrört någon knapp. Det borde snarare ringa högre och högre och sen börja skjuta missiler och atombomber tills man fick sig upp :(

Har ni tänkt på att mobilen inte längre är en telefon... den är numer allt! Spel, kamera, dator, internet... you name it! Jag vägrar i sten att skaffa mig en sån där iPhone och samsung galaxy sjutusen eller vad de nu heter. Varför ska jag ha något så fånigt som en touchscreen som inte fungerar då man är kall eller flottig om fingrarna. Och sen behöver jag inte kunna gå ut ständigt på nätet eller måste ta livet av mig om den skulle försvinna/bli stulen eftersom man har mer än halva livet på telefonen (som jag visserligen har på min dator). Nej, låt mig sitta med min rosa fina sak, spela snake på riktiga knappar och bli lämnad ifred av tjuvarna.

Jag är förövrigt förkyld fortfarande och har inte förstått att det är jul än, trots att den snart är slut :(

Sätta propp med menskopp?

2011-12-16T00:01:00.001+01:00

Nu har jag försökt duscha bort lite sjukdom, brukar hjälpa men fick i samma stund mens (ja, jag vet, intresseklubben antecknar) och då spelar det ingen roll hur länge jag än renar mig, hur många tvålar jag än gnuggar sönder mot huden... jag känner mig fortfarande smutsig när jag kliver ut ur duschkabinen...
Jag vet, det låter så icke feministiskt av mig att säga så "mens är ju något naturligt, ett friskhetstecken, något du ska vara stolt över... blaha". Ja, mens är bra när man är redo att bli befruktad så än så länge vill jag inte se röken (blodet?) av den på många, många år!

Hur som... har jag insett att mina svampinfektioner kommer i samband med mens, eller i alla fall efter mensen. Har ägnat kvällen åt att googla om det är möjligt och visst är det så. Har stött på meningar som "att tamponger torkar ut slemhinnorna så att det blir sår där bakterier kan etsa sig fast", "att tamponger är klorblekta" och att "bindor innehåller dioxin!" Sen har jag lyckats köpa hem de parfymerade varianterna av misstag. Jo just det, så man ska känna sig fräsch när man blöder så det stiger en arom av kemikalieblommor med ruttet blod när man tar av sig trosorna... fy faaan... Jag behövde inte läsa länge innan jag kom fram till; jag vill INTE ha det där mellan bena en dag till!!!

Fortsatte googla för att hitta något nyttigt substitut. Kom ihåg att Maria berättat för mig om tamponger som ska vara snälla mot mufflan och innehålla mjölksyra typ, men hittade inget sådant. Det jag hittade var återanvändbara bindor (alltså såna i tyg som man tvättar mellan gångerna) Hell no! Kommer inte att hända! och sen denna menskopp som jag hört talas om förut men inte vågat gå in närmare på för att det låter så läskigt.

Finns det någon som läser detta som har erfarenhet av menskoppen? I så fall kan väl du vara rar och svara på följande:

Vilken strl köper man? Går man efter hur mycket man blöder eller hur många bebisar man fött?
Är den krånglig att få in?
Är den krånglig att få ut?
Hur rengör man den?
Varför ser tjejen på bilden så glad ut? Är det till och med så att det blir roligt att ha mens så fort man införskaffat sig en liten kopp?
Hur känns det att bära en?

Förkyld och förstörda cupcakes

2011-12-15T17:38:00.004+01:00

Jag är förkyld igen! Vaknade i morse och kände att min hals höll på att förtvina. Kunde knappt andas och har nu slutat dricka te och börjat dricka cola i hopp om att bubblorna ska öppna upp svalget på nåt sätt så jag slipper kvävas i min egen säng. Har spenderat hela dagen i sängen med laptopen, chips och cola för att mögla fast med mitt flottiga hår i sängstolparna.

Nej, nej, nej... Naima låg och just och vilade på köksbordet och så hörde man hur olyckan höll på att bli ett faktum och innan man hann resa sig upp så var det redan för sent. Hon föll eller hoppade ner och passade på att dra med sig duken med alla saker på i fallet. Nu är min fina porslinscupcake i sju olika delar :(

Fan va arg och ledsen jag blir. Mest för att jag inte vet vart man kan köpa en ny likadan... men det håller inte i sig länge. Så fort man ser på ens lilla bebis som dessutom vet att hon gjort fel, så smälter man... jag älskar ju det lilla livet!

Luciadagen

2011-12-13T18:47:00.002+01:00

Idag är det Lucia, en högtid jag värderar mycket högt. Normalt brukar jag vaka, ha skräckfilmsmaraton och se på lucior i ottan till en frukost vanligtvis bestående av coca-cola och chips.

Förra året blev det ingenting eftersom jag var för ångestfylld så jag flydde från allt med kemikaliesömn. Därför ville jag slå på stort i år. Det gick inte alls enligt planerna. Först av allt är jag för gammal för att vaka, jag behöver min sömn och fick knappt någon eftersom min ondskefulla hals har fått för sig att jävlas igen.

Tvingade i alla fall upp mig vid sjutiden för att överraska pojkvännen med lite lussande. Han fick förkylda jag, iförd en trasig ljuskrona, torra lussekatter och bränd choklad på sängen. Sen somnade jag och var okontaktbar i några timmar.

Nu är jag stressad över allt som ska göras, inte ett dugg mindre förkyld och sugen på chips.
Hoppas ni hade en fin Lucia :*

Nattens citat

2011-12-08T02:17:00.000+01:00

Socialisera, bättre än tjack!

2011-12-07T23:07:00.004+01:00

Förut skrämde människor mig lika mycket som närhet och om jag inte var berusad eller påverkad av någon skit så undvek jag dem till det yttersta. Uppenbarligen har jag utvecklats till det bättre utan att jag varit medveten om förvandlingen. Möten med människor förut innebar kramp i käkarna (eftersom jag fejksmilat mig igenom dem). Nu innebär det värk i magen av välanvända magmuskler (ni vet dem man får om man skrattar för mycket).

Träffade en barndomsvän idag. Vi har inte setts på över ett år och förmodligen inte umgåtts på nästan tio. Jag har inte insett förrän nu hur mycket jag saknat henne. Vi växte trots allt upp tillsammans. Vi delar många minnen, både de vackra som får mig att le, men också de som än idag skaver i hjärtat och får ögonen att tåras.

Vi gled isär i tonåren eftersom vi båda mådde dåligt, och istället för att hjälpa varandra upp... drog vi ner varandra allt djupare ner i mörkret. Jag blev bland annat hennes väg in i självdestruktiviteten, något jag än idag inte kan förlåta mig själv för. Jag älskade henne som min syster och det gjorde ont att se vad hon gjorde mot sig själv, men vem var jag att döma som behandlade min kropp och själ med samma avsky?
Det har varit tomt och smärtsamt utan henne, jag har saknat henne mer än vad jag hade förstått. Och idag såg jag för första gången en glimt av den flickan hon var, den sprudlande, vackra tjejen som kunde få mina ögon att tåras av lycka istället för sorg. Jag hoppas vi kommer att vidarebehålla kontakten, för än idag älskar jag henne. Hon var systern jag aldrig fick.

Det var inte bara hon jag fick privilegiet att träffa idag. Jag vaknade med Joelbiten, sprang på en skolkamrat som nu går i min mattegrupp och väl hemma träffade jag en gammal klasskompis. Jag har sett bekanta människoansikten hela dagen och pratat så mycket att halsen smärtar. Men fuck the pain… jag är så härligt speedad av alla trevliga ansikten jag fått se, alla meningar jag fått utbyta… och jag känner samma lyckorus som jag kände efter att jag fått spendera några timmar förra helgen med Saari och Mary (oh geez, nu har jag börjat kalla dig för det med). Sömn är långt borta och jag funderar på att göra saker jag inte tar mig tid till längre; pusslandet, Zelda - Ocarina of time, målandet... små ting som är viktiga för att jag ska fungera mentalt.

Förstoppningsdiarré deluxe

2011-12-06T13:52:00.000+01:00

Blott 24 timar har hon varit i min närhet och hon har redan gått mig på nerverna! Jag pratar förstås om min nya råååsa leksak (nej, inte en ny dildo, läs föregående inlägg så förstår ni). Cirka tvåtusen kronor fattigare blev jag, har med andra ord inte råd att köpa någon peruk eller hatt vilket jag kommer att behöva när jag slitit av mig allt hår i ren frustrationen. Det här må vara den segaste jävla dator jag befunnit mig i närheten av, och då jämför jag även med min mammas och pappas första begagnade grå låda med inbyggt modem. Nämen ojsan, nu gick det plötsligt undan att uppdatera en grej... förstoppningsdiarré skulle alltså beskriva henne bra. "Det går trögt tills det plötsligt lossnar, då går det fort för att maskineriet ännu en gång ska stanna upp"

Det stod ingenting om det här i annonsen, faktum är att jag tror att ordet "nyskick" ingick i beskrivningen och nu sitter jag här och bloggar och det skulle förmodligen gå fortare att nå ut med mitt budskap om jag tände en eld och skickade röksignaler eller med hammare och stämjärn ristade in orden i sten! Inte heller fick jag med någon installationsskiva så jag kan formatera och starta om skiten (om det nu skulle vara en sån simpel lösning på besvären). Men med min erfarenhet finns det inga enkla lösningar på förstoppningsdiarré, man måste helt enkelt tänka på sin kost och livshållning för att i förväg undvika problemet. Mmm, skriv nåt roligt eller tröstande i kommentatorsfältet så jag blir glad igen.

Ny käresta

2011-12-05T12:19:00.000+01:00

Tomten var här idag (eller snarare postbilen) för att lämna den tidiga julklappen jag och köpt åt mig själv (och världens bästa pojkvän betalar hälften som julklapp så att han ska slippa grubbla över vad jag vill ha samt göra så att jag har råd att köpa julklappar åt han inklusive andra)! Mmm julklappen innebar en så kallad minipc som självklart går i kulören råååsa med tillhörande cd-romläsare samt laptopskydd i matchande råååsa. Livet blir så mycket roligare när man omger sig i färger som gör en glad... som råååsa!

Anledningen till att jag impulsbudade hem en pc från tradera var för att Shirley (min förra laptop, måste tilläggas att hon också var råååsa) slutade kunna ladda upp sig själv och strejkade med vissa tangenter. För övrigt tappade jag henne i golvet för ett halvår sen, halva hon sprack, cd-romen totalförstördes och jag lekte McGyver and fixed her up med tejp så kunde hon samarbeta igen. Så jag budade hem den nya familjemedlemen innan jag förstod att jag kunde bota Shirley genom att köpa en ny laddare (450 riksdaler fattigare, thank you very much) och plåga tangentbordet lite.

Så nu har jag plötsligt två råååsa älsklingar varav den nya, som fortfarande går namnlös, ska användas till bloggandet, arbeten och resor medan Shirley blir förtidspensionerad. Hon får stanna hemma och stå för användandet där, framförallt filmtittándet innan hon beslutar sig för att begå självmord genom ett överhettat innandöme. Shit vad ovant det var att skriva på ett sådanthär minitangentbord, har redan så kallade cp-fingrar som smärtar. Är det något man slipper med tiden då man blivit van användare eller får man lära sig att ignorera smärtan?

Tack underbara Jessica!

2011-12-02T17:58:00.000+01:00

Alice, är mitt mest seriösa skrivprojekt någonsin. Den har sin början, sin mitt och ett slut, men kräver fortfarande mycket arbete. Arbete som jag inte vet om jag är kapabel att utföra. Jag har slitit mitt hår över den här romanen och jobbat mer eller mindre på den i tre år. Det svåra har inte varit att hitta på idén och fullfölja den utan att få till språket! Språket som sitter som proppar i mina vener där rent blod förut har flödat fram. Jag kan med största säkerhet säga att jag skriver sämre nu än vad jag gjorde för tio år sen. Mycket beror tyvärr på manusutbildningen, jag tappade mycket av min berättarteknik då vi under tre år tvingades skriva kort, konkret och inte använda våra personliga röster.

Det är stor variation på kapitlen, vissa kan man känna mig nöjd med, medan andra känns krystade och rent ut sagt skitdåliga! Vad gör man då? Skickar man iväg det till ett förlag så de kan läsa i fem minuter innan de tröttnar, lägger det åt sidan och låter mig inte ens förtjäna ett refuseringsbrev? Nej, det gör man inte... man jobbar vidare... och personligen klarar jag inte det. Inte en minut till. Jag behövde nya ögon, någon som kunde och ville korrekturläsa, styra upp det tekniska men också ge kritik på allt, från mina ordval till storyn. Jessica Jones var den underbara ängeln som tog de 240 helvetiska sidorna under sina vingar för att läsa dem, och jag hedrar dig nu genom att ge dig en skriftlig eloge här. Det finns inte ord som beskriver min tacksamhet för att du gör detta. Hoppas du har tid och lust för en fika när jag kommer till Gbg <333

Ny design av vulgo me

2011-12-01T17:44:00.002+01:00

Jag kände det var dags att förnya bloggen, med lite nya färger och en ny header (älskade dock den gamla så mycket att jag fick separationsångest, därför behöll hälften). Så blev det ok eller helt åt helvete? Skrev jag verkligen så... jag är tydligen så vulgär...

Joel - Varför står det ett plastglas med kiss i på handfatet?
Jag - Det är INTE kiss! Men jag har svamp så jag har olivolja där!
Joel - Jaja... det är SÄKERT kiss!
Jag - Så klart det är, jag älskar verkligen känslan av att få doppa tamponger ner i kiss för att sen köra upp den i fittan, det botar säkerligen inte svampen utan ger mig snarare en urinvägsinfektion på köpet.
Joel - ... måste du vara så... vulgär?

Det är snart julafton och jag önskar mig större läppar av tomten... men eftersom jag är så vulgär väljer jag att skriva "ett par enorma kuksugarläppar" på önskelistan.

Mary Jane

2011-11-30T23:06:00.002+01:00

Sitter och läser din låsta blogg. Sitter och tittar tillbaka i din bilddagbok. År efter år. Vi har känt varandra snart i sex år nu, kontakten har varit sporadisk, och nu var det länge sen vi sågs. Men jag har aldrig och kommer aldrig att sluta bry mig om dig.

Kommer ihåg allt det roliga vi gjort (ja, kanske inte allt efter femte ölen). Allt det sorgliga... men framför allt hur mycket du kämpat. Det gör ont i mig att du inte kan se det jag, och alla andra ser. Att den kropp du nu bor i inte bara är vacker - utan helt fantastisk. Jag vill ha min vän som hon är nu, inte den där pinnen med ett huvud på... inte den som är förvirrad och maniskt rabblar upp saker om och om igen för att hjärnan går på högvarv för att den desperat använder reservbatteriet för att hitta någon slags näring. Jag vill inte komma till ett hem där det bara finns kattmat i kylen och ett paket orörda fiskpinnar i frysen. Jag vill inte oroa mig att du ska tyna bort igen.

Glöm aldrig bort att du är älskad dollie, av mig, din flickvän, din familj och många, många andra.

Virus, datakrångel och Hardcore Superstar

2011-11-28T20:45:00.000+01:00

Tjolohopp! Nej, jag har inte dött... även om det känns som om jag är på god väg i dessa förkylningstider. Har mina tre miljoner läsare saknat mig och mitt vardagsgnäll? Nehe, jag tänkte väl inte det... men nu har jag saker att berätta, eller iaf saker som antingen gjort mig glad, arg eller alldeles galen så måste i terapeutiskt syfte skriva ner dem så de får lämna min kropp.

Förra helgen roadtrippade jag, pojkvännen samt en god vän ner till södrare delar av landet för att gå på rockkonsert, äta tacobuffé och se Hardcore Superstar. Jag köpte en magisk kebabrulle vars bröd måste ha varit lembas för den räckte till fyra mål mat till mig (middag, kvällsfika, nattamat och frukost). Jag behövde bara dricka fyra öl för att vara packad hela kvällen, för när jag går på konsert lever jag på ardenalinet i mina ådror. Som alltid var det ett måste att ta sig längst fram och pressa sin kropp mot kravallstaketet (vad är annars meningen med att gå på konsert?) och vid slutet av föreställningen blev jag en av de lyckliga som fick bli uppdragen på scenen för att sjunga och kramas med frontmannen Jocke Berg. Jag hade en huuuge crush på den mannen då jag var blott tretton år och tänk vad tid kan förändra känslor. Det enda jag kände nu var att det var skönt att få andrum ifrån att ha blivit sönderpressad av hysteriska fans och att jag ville hem för att duscha av mig allt svett från frontsångaren.

Shirley, min älskade rosa dator (förlängningen av min själ) går inte längre att roa sig med, för strömkabeln har valt att lägga av. Så sitter någon därute på en extra laddare till en Dell, Inspiron så tveka inte att höra av er... jag betalar bra för att få en chans till att återförenas med mina heliga filer. Lägenhetsmössen som jag trodde jag hade blivit av med har använt min garderob som toalett. Hittade mängder, och åter mängder med musbajs på nedersta hyllan och de har dessutom byggt bo i mina favorit pyjamasbyxor. Jag tycker inte längre de är söta... nu är det krig på blodigt allvar! Jag har tagit hit Naima, funderar på att rigga en bur och räcker inte det kopplas anticimex in!

Tillägger också att jag är monsterförkyld och nu försöker eliminera viruset med en annan taktik, nyponsoppa, soffliggande och misärfilmer! På dagens lista står Odjuret, Sin Nombre och The Martyrs!
På återseende sötnosar!

Marilyn Manson som terapi!

2011-11-14T16:53:00.001+01:00

Jag har massor med skrivjobb för Hey Sugar! men drabbades plötsligt av en akut och oförsonlig längtan efter Marilyn Manson. Bandet (ja, jag har alltid sett det som en grupp och inte enbart frontpersonen) som praktiskt taget räddade mitt liv en gång i tiden. Tack vare två äldre bröder blev jag redan i blöjålder presenterad för hårdrocken, musik som inte bara tilltalade mina öron utan också innehöll attityd – massor av det.

Men när jag var cirka elva år hände något som förändrade min värld och plötsligt var jag inte längre den glada, bekymmersfria tjejen som kunde headbanga runt till W.A.S.P eller Mötley Crüe, utan en tyst tillbakadragen flicka som alltid hade känslan av att vara täckt av smuts trots duschar som innebar mängder med tvål och skrubbande borstar. Jag förstod det inte då, men när jag ser gamla fotografier eller läser dagböcker från den tiden så behöver man inte ha gått någon psykologikurs för att förstå att det där skrämda barnet hade hamnat i ett bottenlöst mörker utan att ha någon som helst aning om hur hon skulle hitta ut. Trots allt hade jag vänner runtomkring mig, men det hindrade mig inte ifrån att känna att jag skulle dö ensam inom en snar framtid. En tanke som inte ens skrämde mig. Mina föräldrar, syskon och vänner kunde inte rädda mig, de förstod förmodligen inte ens hur djupt nedgången jag var. Jag behövde en hjälte, någon med superkrafter som skulle komma till undsättning, men vem skulle det vara? Jag var uppvuxen i en tid då man inte tilldelade barn mediciner eller ens skickade dem till psykologer. Jag levde i en liten skyddad by där inte ens droger förekom. Den enda typ av ångestlindring jag visste av, var den jag fick genom att rispa och bränna i mig egen kropp. Det gav mig några sekunders andrum, men sedan kom skammen.

The speed of pain

When you want it
It goes away too fast
Times u hate it
It always seems to last

Men räddningen skulle komma i form av ett program som hette Superrock, som visades på MTV varje måndagskväll mellan kl. 24.00-02.00. Två timmar fyllda med enbart alternativ musik eller videos som inte fick visas på dagtid av förklarliga skäl. Det var där jag lyckades se Marilyn Mansons cover på Sweet Dreams och inte långt efter det införskaffade jag skivan Antichrist Superstar. Det var inte bara musiken, utan främst texterna vars djup nådde igenom mitt skal, tilltalade och lugnade min oroliga själ. Inte långt efter detta kom jag i kontakt med andra band, som Korn, Hole, Nine inch nails, Rammstein, Kittie med flera som inte bara var musik utan även innebar terapi och ångestlindring.

There's not much left to love t

Too tired today to hate

I feel the empty

I feel the minute of decay

I'm on my way down now

I'd like to take you with me

Jag minns de dagar då jag var för trött för att ens ta mig upp ur sängen då jag bara lät samma skiva snurra runt, om och om igen i skivspelaren. Den viskade lovord till mig, om att allt skulle bli bra:

I wanna live, I wanna love
But its a long hard road, out of hell

Så, nu är jag redo för att skriva på den där recensionen och artiklarna, med ingen mindre än Marilyn Manson och Nine inch Nails i hörlurarna.

Goodbye, for a while :*

2011-11-12T01:01:00.000+01:00

Från och med nu bloggpausar jag, har inte alls mått bra de senaste dagarna och borde väl egentligen pallra mig på väg mot en sluten avdelning så min familj, pojkvän, vänner slipper se mig så här innan det sabbar någon relation. Men plan nummer ett är att släppa allt och lite till, och försöka sova bort skiten. Wish me luck!

Till Annie, och alla ni andra...

2011-11-11T00:56:00.005+01:00

Helgen var fylld med glädje, öl och möten med betydelsefulla människor! Kom hem till Joel och fick via en bekant veta att Annie och hennes fästmö Viktoria hade dött. Jag hamnade i en bubbla... som i vakuum och gick för att duscha i hopp om att bli kvitt känslan. Tvålade in kroppen, schamponerade håret två gånger, duschade i en halv evighet innan jag använde tandtråd och borstade tänderna... Trots allt detta kände jag mig smutsig och hade gråten i halsen. En känsla som inte vidrört mig på säkert ett år. Sen kom några dagar då jag försökte fly, men det enda jag kom närmare var ett jävla sammanbrott.

Jag hade haft kontakt med Annie i något år via bildagboken innan vi beslöt oss för att träffas på Arvikafestivalen. Första kvällen där var jag för full för att hitta till hennes tält men någon dag senare av en ren slump fann jag henne utanför ett langosställe. Hon hade solglasögon på sig så jag hade inte känt igen henne om det inte hade varit för alla skärsåren. Jag tror inte att hon kände igen mig heller till en början, men när jag sa vem jag var slängde hon sig om halsen på mig och gav mig en lång kram. Hade jag vetat att det också var den sista så hade jag aldrig släppt taget.

Inte långt efter detta blev vår kontakt över internet allt mer sporadiskt. För hur vacker, ödmjuk och snäll, Annie än var så var hon även sjuk och fast i ett missbruk. Jag i samma stund hade just börjat läka och så istället för att fortsätta umgås med Annie och många andra av mina likasinnade så ägnade jag mer tid och energi till att bli frisk och umgås med inte fullt så destruktiva människor. Jag kan förstå att det här låter själviskt i era öron och faktum är att jag ångrar mig lite nu.
För vad är man för vän som överger, när någon som bäst behöver någon, kanske räcker det att man finns där och lyssnar, eller i alla fall ids svara på ett mejl?

Nu är det för sent, nu är hon borta... och hon påminner mig ständigt om det. Idag när jag städade mitt rum hos föräldrarna hittade jag en rosa kjol med glada zebror på, som hon hade sytt själv. Viktoria ska jag inte skriva en hel roman om eftersom jag aldrig träffade henne utanför cyberspace, men extra sorgligt blir det ju när unga, omtänksamma människor ska behöva vara så trasiga att de inte ens kan urskilja någon slags ljusglimt i mörkret som omger dem.

Jag hoppas de funnit den frid som de båda så länge eftersträvat och att de får oss att minnas att vi har människor runt om oss, just i detta ögonblicket som fortfarande lever, som vi älskar och bör värna om. Var inte rädda för att visa er kärlek till era nära, hela tiden... för livet är bräckligt, vi lever alla på lånad tid och både du som läser, eller jag, kan lika gärna vara död imorgon.

Musinvasion

2011-11-01T21:11:00.000+01:00

Idag har det varit en fantastisk dag. Har mått oförskämt bra hela dagen, måhända inte så bra när väckarklockan ringde, men det gick över. Blev intervjuad för en marknadsundersökning av en jättetrevlig tjej och fick fyrahundra pix för besväret. Köpte treo, lussebullar och julmust för pengarna (nej, mamma... inte för heeeela summan), gick på stan och funderade hur hög elräkning lampaffären måste ha varje månad? Sen gick jag på mattelektion och försökte se smart ut. Jag lyckades sådär.

Vad som är mindre fantastiskt är att i och med hösten så har en hel jävla husmusfamilj packat sina väskor och flyttat in i min lägenhet. Jag kan höra kilandet av små tassar mellan väggarna och hur de under diskbänken gnager sönder kompostpåsen. Naima, min skattkatt hade ihjäl två och en halv mus i förrgår. Med en halv menar jag att hon tröttnade innan hon dödat den, så jag fick agera bödel och slå livet ur den lilla stackarn. Jag har aldrig ens varit nära att döda ett levande djur förr... :( det gjorde ont i mig samtidigt som jag inte vill att mössen gnager sönder mina kablar, äter min mat eller bajsar i mitt skafferi. Jag hoppas de förstår att de ska flytta vidare nu för att inte bli kattmat.

Nu ska jag koka te och skriva filmrecension i väntan på att kärleken ska komma hem <3

Lets Dance

2011-10-27T15:37:00.000+02:00

Nu förstår jag varför man tittar på Lets Dance (Dancing with the stars) i Argentina :)

Jävla onsdag!

2011-10-26T18:34:00.000+02:00

Snart är du förbannade fittdag slut. Den här långa dagen började redan vid femtiden då jag klev upp för att snålåka hem med Joel. Eftersom jag lånat ut nycklarna till mamma blev det till att sitta en timme i trapphuset och vänta tills hon började jobba. Min mobil började spöka och jag fick ont i halsen. Väl i lägenheten sov jag någon efterlängtad och välbehövd timme till innan jag vaknade bakis... eller med förkylningssymptom... ont i huvudet iaf.

Var för slö och ful för att uträtta någonting alls idag då Joel ringer å meddelar att han inte ska fira Halloween med mig som vi bestämt utan vara någon annanstans och det är ju den helg som är viktigast på året för mig!!! Så blev lite lagom ledsen innan jag väl fick lov att erkänna att han väl får vara vart fan han vill.

Sen hade jag lovat att jag skulle följa med på ett ljusparty trots att jag kände mig nära en kollaps men det blev till att duscha och sminka på ett leende och när jag nästan är på väg får jag ett sms om att det är inställt. Jag borde vara tacksam, ta min sömnmedicin och gå och lägga mig men jag är alldeles för jävla förbannad!

American Horror Story

2011-10-26T11:02:00.000+02:00

Oh, jag och Joelbiten har börjat se en ny serie som verkar lovande även om det skedde lite väl mycket i första avsnittet. Det är en skräckserie som handlar om en familj som flyttar in i ett hus där det spökar och manusförfattarna/regissörerna har slängt in en massa mysigt som är hämtat eller inspirerat från gamla skräckklassiker. Än så länge är det i alla fall inte som oh, alla mina vänner har blivit dödade av en psykopatisk mördare så jag tar en dusch och flashar tuttarna... Hoppas det fortsätter så resterande tio avsnitt.

Fuck this

2011-10-25T12:10:00.001+02:00

Försöker få rutiner genom att kliva upp klockan 8 varje morgon och äta frukost. Mycket lättare att ta sig upp en morgon som denna då jag unnade mig lyx bestående av gomacka och kaffe från Ainas.. Sen blev det svordomar och huvudvärk efter matematikstudier hemma. Undra om jag någonsin kommer att få in allt det här med sannolikhet, ekvationer och koordinationssystem i huvudet? Kan lära mig för stunden men sen när man går tillbaka är det piff+paff+puff+ poff = borta.

Oj vad jag vill ha en pluggkompis. En smart pluggkompis med en ängels tålamod som kan jag kan bjuda på kaffe i utbyte med att denna förklara hur man gör när det är svårt. Jag vet inte om det är värt det här längre, vill återgå till skrivandet på heltid men det är ju inte reeeeealistiskt. Jag tycker inte om verkligheten...

Torka och kattkiss

2011-10-21T14:37:00.003+02:00

All möjlig torka just nu. Snustorka, bloggtorka, golvtorka. Fick ett välbehövt städil för några timmar sen efter att Joelbitens onda katt protesterade mot ny kattsand genom att kissa på min dataväska och sen fortsatte det med att tvätta kläder, diska, plocka, möblera och suga damm. Det kommer bli jättefint, vill ingen komma och hälsa på mig snart innan fasaden förfaller igen?

Någon som vill ha en katt? Han kostar ingenting, faktum är att jag är villig att betala för att bli av med honom ;)

Planerar också att:
* plasta och packa en triljon saker som jag fick sålt på tradera igår (hmm, kan man sälja katter på tradera)
* skriva en filmrecension
* hålla mig borta från dumheter
* lägga pussel
* dricka ett stort glas coca-cola
* belöna mig själv med godis

Snusfri...

2011-10-14T20:18:00.006+02:00

... i en vecka nu! Vet inte om jag ska tacka Jhna och Helena, förmodligen båda två för att de gav mig lusten att försöka. Jag har redan sparat in några kronor, fått några mindre psykbryt och velat slå varenda människa jag känner på käften. Det har med andra ord gått mycket lindrigare till än vad jag till en början hade trott!

Rävgift. billigt för Sverige?

2011-10-12T10:23:00.006+02:00

Jag hade hoppats bespara min redan söndermedicinerade kropp med ännu mer rävgift men i samband med att jag ville ta upp terapin igen så sa en läkare rakt ut att "terapi ska läka såret, men medicinen är kryckan, det går inte att bli frisk utan det andra". Så jag gick med på att testa och den här gången blev det nåt som var vid namn: efexor som föll på min lott. I förrgår hämtade jag ut de gula kapslarna fyllda med vita till benvita granulatkorn och samma afton tog jag en 75 mg:are till kvällsmaten. En timme senare var jag zombifierad och ville gå och lägga mig. Somnade fort men sov ryckigt och oroligt, sparkade, pratade och bet ihop käkarna.

På morgonen kändes det som om jag vaknat efter en partyvecka på Ibiza, jag hade en helvetisk huvudvärk, var illamående, yr, trött, seg med känslan av att befinna mig invirad i en kvävande dimma. Likgiltigt tänkte jag att jag sket i allt jag tänkt ta itu med och återvände till att lägga huvudet på kudden. Det blev ingenting uträttat, jag sov i omgångar, blev aldrig hungrig och trodde jag skulle svimma så fort jag reste mig upp, kräkas så fort jag vände på mig. Ringde till sweet, sweet Maria främst för att höra hur det var med henne samt få lite råd.

Jag valde hur som helst att inte fortsätta med medicinen och vid tiotiden på kvällen började jag som smått bli mig själv igen. Joel sa att han kände igen mig först då jag frågade om han hade ingredienser till att baka en kladdkaka som jag var sugen på.

Jag vet att min läkare och förmodligen större delen av alla människor kommer att skratta åt mig att jag inte hade mer tålamod än att ge mer tid än 24 timmar och en tablett, men jag insåg att om jag ska fortsätta knapra den här medicinen där biverkningarna inte lär försvinna förrän om sisådär två veckor och där det positiva förmodligen inte kommer att infinna sig förrän om månader så skulle jag behöva sjukskrivas från allt och lite till under den tiden. Det finns varken lust eller tid till det.

Gör jag fel? Har du någon erfarenhet av efexor? Har du någon erfarenhet av rävgift där fördelarna väger över nackdelarna? Är det okej att läka ett sår utan "kryckor" då det kostar några kronor mer för samhället?

wake me up when september ends...

2011-10-09T20:17:00.000+02:00

skrev jag och sen insåg jag att det är Oktober och har varit det ett tag! Det mesta är bajs just nu, måste bero på hösten. Det må vara den vackraste månaden med alla sina färger, vindar och dofter. Men det är svårare att andas, mer att göra och allt man rör vid blir till avföring! Vill gå i ide och vakna först när det är vår. Och nu vill jag verkligen hjälpa mig själv, för första gången på länge... men jag känner mig motarbetad av samhället.


Öppna munnen... vi vill bara ditt bästa :9

Samhället stressar sönder mig, det spelar inte ens någon roll om ingen ringer, messar, mejlar... bara den förbannade känslan att alltid vara så mottaglig kväver mig! Jag lever i helt fel årtionde, jag vill vara samma excentriska, unga kvinna som jag är idag... men snälla skicka tillbaka mig sisådär femtio, sextio år. Jag skulle förmodligen betraktas som galen då, för jag skulle se ut som jag gör nu, leva ett promiskuöst liv, och inte ha den här jävliga abstinensen efter snus... för jag skulle röka franska cigaretter, dricka mitt silverte och ge hän åt känslorna via gåspennan.

Kebabdrömmen

2011-10-06T22:33:00.002+02:00

Nu sitter jag och sippar på en cosmopolitan, äter kebabchips som min mage kommer bli arg på mig för men kunde inte bry mig mindre för idag är det en riktigt bra dag/kväll. Förrförra veckan fick jag en mindre kollaps som inte var välkommen. Jag låg och grina i en och en halv dag, och fick ingenting gjort, ingen sömn, ingen mat, innan pojkvännen fick veta och skyndade sig hit som en white knight i sin röda volvo och sen har det blivit bättre och bättre.

De senaste dagarna har varit riktigt, riktigt bra! Jag och pojke har lekt samboliv i en och en halv vecka och för första gången i mitt levnadslopp mår jag bara bra av att ha någon annan med mig i mitt kreativa krypin i så här många dagar.

Tradera hörde av sig eftersom jag har sålt sjukt mycket saker åt min brors kompis så tyckte de att jag skulle vara med i deras Oktobertävling. Den går ut att sälja så mycket som möjligt och de femhundra som lyckas bäst vinner ett pris. Första pris var en laptop från billigteknik.se (kunde de inte valt ett bättre namn liksom…), andra priset hoppas jag att jag vinner, det är en ballongflygning och jag har alltid vela flyga i en luftballong... men med min tur i kärlek så lär jag högst vinna i en trisslott i det här spelet, om jag nu vinner nåt alls. Nu ska jag se första avsnittet på nya säsongen av Desperate Housewives.

B.B Sanna i koma

2011-10-05T20:45:00.001+02:00

Jag följde slaviskt årets Big Brother och en av de som räknades som årets sexbomb redan hon klivit in i huset var Sanna Redsäter, som visade sig ha ett riktigt hjärta där bakom plastbrösten för hon var alltid så snäll och gullig mot alla... men hon har inte alltid varit så snäll mot sig själv, igår försökte hon ta livet av sig genom att hoppa från Älvborgsbron i Göteborg. Hon ligger nu i koma enligt media och jag vill bara åka dit och pussla ihop den lilla söta, fragila flickan på in- och utsidan för hon var så skör att det gjorde ont att se henne gråta över hur hon "lagt femtusen spänn på sitt hår" som blev trassligt när det egentligen handlade om djupare sår än så. - Mitt barn har hållit på så här och velat ta livet av sig och mått dåligt och grejer. Jag vill att detta ska komma ut, säger pappan, som är förtvivlad, till Expressen. Well, jävla pappa, det fattar väl vem som helst att ditt barn inte mått så primaballerina då hon haft drogproblem, gjort fotbollsstora bröst, försörjt sig som strippa, och förlovade sig med Rodney av alla hundar efter att de känt varandra i så där fem sekunder... men blir det bättre för att du gråter ut i Expressen eller kanske kunde du ha gjort något för att förhindra det här?

Söta Sanna

I allt googlande fick jag också veta att Samuel som var med i Big Brother 2006 (ni vet då Jessica, hon som knullade allt och alla, vann hela skiten och införskaffade sig ett par enorma sillisar för att sedan fly till Spanien och få en massa barn) är död! Han hamnade i häktet för några år sen och hängde sig där... Samuel som jag trodde var världens sötaste på insidan misshandlade alltså någon och sedan tog han sitt liv. Här är förövrigt bästa scenen från hela säsongen som gick 2006.

Ett år sen...

2011-10-02T02:43:00.013+02:00

är den tid som förflutit sedan jag gick på fest och träffade en rolig filur som jag med tiden blev kär i och eftersom det är ungefär lika lätt för mig att bli kär som att vinna de där 25.000/månaden i 25 år på Triss så ska det ska firas med en låt! En fin låt! Jag tror inte jag kan lyssna på den utan att grina lite... tror mest det beror på att jag vet hur det kääänns, emotionellt kunde jag ha skrivit den här låten... men den tjejen som jag var för ett år sen hade förmodligen kräkts på den.

Eftersom jag vill bespara honom konsekvenser som huvudvärk och örontjut, så låter jag bli att framföra låten själv, den här är till mitt hjärta!

Jag kan inte ens gå
Utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå
När du inte ser på
Och genomskinlig grå
blir jag
Utan dina andetag

Nostalginatt

2011-09-26T02:21:00.004+02:00

Inatt är sömn långt borta, men helt frivilligt för en gångs skull. Jag behöver det här... tiden... för mig själv. Även om jag saknar Susanne och Joel mest i världen just nu, men varken syster eller pojkvän får vara i närheten då det ska romaneras (skrivas på romaner) För de vet lika väl som jag att då blir nada gjort.
Alice i Dödslandet som jag skrivit på i en halv evighet är så gott som klar och ska korrekturläsas och sedan *trumvirvel* skickas iväg till diverse förlag! Ser fram emot mitt första refuseringsbrev. Nu ägnar jag mig åt vilande projekt och nostalgi, skriver om ond bråd död, lyssnar på tonårsidoler (Thåström, Silverchair, Metallica, Marilyn Manson) och tänker tillbaka på högstadietiden.

En del plockar vingar,
från änglar som de mött.
En del plockar sina,

från insekter som dött.

De få timmarna jag har kvar till morgon är de enda i veckan som jag kan lägga på sånt som jag tycker är

viktigt, viktigt för både kropp och själ... för jag känner, utan kreativiteten dör jag. Det är som rökning, det dödar, sakta, inombords... och sen jag började plugga logiska saker så behövs det en ännu större dos kreativitet för att må bra. Klockan nio imorgon ska det bli ordning på livet. Ska jobba för Hey Sugar på förmiddagarna och matten på eftermiddagarna. Smart men förmodligen inte det minsta hållbart eftersom jag börjar känna mig själv vid det här laget.

Sixx: a.m - Skin, är den bästa ballad jag hört på länge!

Well they don't even know you all they see is scars
They don't see the angels living in your heart
Let them find the real you buried deep within

Let them know with all you've got that you...

... are not your skin

Gamegirl!

2011-09-22T10:48:00.001+02:00

Bara för att jag aldrig är med i tävlingar (tur i kärlek otur i... ja ni vet) så har jag varit med i TVÅ bloggtävlingar på kort tid. En var ett roligt skräckfilmsquiz (som jag ska länka till vid ett senare tillfälle) och den andra är från briljanta och ack så humoristiska Jessica Karlen, där ni också kan vara med om ni klickar här!

Vilka dagar

2011-09-21T15:46:00.004+02:00

Igår vaknade jag med en urinvägsinfektion från helvetet, så jag skålade hela dagen med havregrynsavkok och blev bättre. Idag vaknade jag med halsont och en möjlig blindtarmsinflammation, smärtor som jag inte vet hur man kan fly ifrån...

Vi åkte i alla fall till Umeå för att ta reda på om pappa hade cancer eller inte, tack och lov var han frisk och såg nästan besviken ut efter att ha gått och oroat sig i onödan i en hel månad. Vi skålade med cola och åt kinamat. Gick en stund på stan för att få reda på att höstmodet i år innefattar allt i färgen diarrébrunt och kräkgult... med andra ord: inte bara tråkigt utan även fult! Paps var så rar och köpte en miniräknare åt mig, en sådan där dyr som ska få mig att klara matten bättre. Jag har inte räknat matte på hela veckan. Matten gör mig galengalengalen så läkaren jag träffade igår tyckte jag skulle börja äta en kombinerad antidepp samt theralen för min ångest. Det sistnämnda skrattade jag högt åt...

Nu sitter jag på biblioteket för att döda lite tid medan mams och paps gör stan osäker. Jag ville låna boken 1408 av Stephen King, men fick veta att den ingår i en novellsamling som bara ett bibliotek i hela Sverige har. På bästkusten förstås... det hjälpte ju inte mig... och de har slutat med fjärrlån... gaah! Nu ska jag gå och beklaga mig någon annanstans.
Puss

Orkar inte...

2011-09-15T12:31:00.003+02:00

Jag har arslet fullt med saker som jag borde göra men istället för att ta itu med dem en i taget så blir resultatet att ingenting blir gjort. I samma ögonblick blir det höst vilket innebär att jag bli lättare mottaglig för nedstämdhet, till och med depressioner. Känner mig alltid som en älg under jaktsäsongen under hösten, stor brun (haha) och på ständig flykt från skottlossande vapen.

Vill så finna tid till att tända ljus, dricka te i vackra muggar, vira in mig i leopardfilten och läsa någon av de där hundratals böckerna som stå orörda i bokhyllan.

Matte B är ett mysterium för mig, för hjärnan som inte är van vid logiskt tänkande. Tycker jag förstår allt på genomgångarna, men glömmer så lätt eftersom jag inte finner det intressant för fem öre. Om några veckor är första provet men jag vet inte om jag är redo att göra det. Provet omfattar två kapitel från boken och jag har just och pass bankat in det första och det finns risk för att om jag pressar in det andra så finns det inte plats för det första i huvudet längre.

Har tid för bedömningssamtal på tisdag. Ska träffa en läkare och socionom för att diskutera framtiden som jag trodde jag hade klar för mig, men nu är jag inte lika säker. Vill gå kognitiv beteendeterapi eftersom det är den enda terapiform som passar någon som vill ta tag i problemen istället för att älta dem, men då måste jag vänta minst ett år till och jag har redan väntat i sex månader.

Nu måste jag avrunda, packa skolväskan, lägga in en snus och bege mig.

Hårror!

2011-09-14T09:46:00.001+02:00

Jag är så förbannat less på min kroppsbehåring så jag skulle kunna tända eld på mig själv! Hur går man tillväga om man rakar sig på morgonen och har stubb redan innan solen gått ner? Jag har förmodligen provat allt och lite till i min kamp för att bli av med hårstråna och jobbigast är det såklart med håret runt mufflan, jag kan acceptera att jag har hår på benen, armarna, ryggen och till och med i ansiktet, men att ha tre kilo ull runt könet tycker jag både känns ohygieniskt och fult...

Finns det något annat sätt än:
1. Rakning - som innebär stubb efter en kvart och röda fula pluppar!
2. Epilering - som gör så förbannat ont att man bara vill svimma,kräkas,dö,på,en,å,samma,gång!
3. Vaxning - som är omöjligt att göra på sig själv och kostar multum på salong!

Hur gör ni?

Presentation

2011-09-07T10:18:00.017+02:00

För länge sen, när jag fyllde fyra år fick jag en gåva av min... nej, nej, nej... det var inte så länge sen. Men när jag började blogga hade jag också köpt mig en bok som hette Uppdraget där en massa roliga uppdrag ingick och gjorde man dem alla så skulle ens liv förvandlas till det bättre... jag gjorde inte ett enda och nu har det gått fyra år och jag har tappat bort boken... så hädanefter kommer jag att svara på diverse frågor som någon knåpat ihop. Det är egentligen stöd till dem som vill börja blogga typ. Dag 1, säg vad du heter... Dag 2... säg vad du gör och när jag har lite dötid kommer jag att fylla i dem här. Ni kommer att hitta dem via länken "Uppdrag" So here I go again... Okej... det första man skulle göra var att presentera sig själv och det känns ju förbannat fånigt att göra när man haft en blogg i fyra år som antagligen bara de man redan känner ägnar tid åt att läsa...

jag tycker om att beskriva mig som en impulsiv rockprinsessa som gillar att dricka öl, se film (framförallt skräck), lyssna på brabra musik och spela tv-spel. Jag gillar att låtsas att jag är kreativ. Skriver för det mesta, men ibland målar, pysslar och skapar jag på andra sätt... Försöker ibland lära mig spela instrument fast jag borde ha lärt mig att det behövs tid och tålamod till sånt. Annars knarkar jag gärna böcker om andras verkligheter. Jag har ofta för många järn i elden, samtidigt som jag utomordentligt skicklig på att göra absolut ingenting.

Witch hunt

2011-09-03T01:28:00.000+02:00

Dead girl's dance they burn and twirl
Witch hunt
Witch cunt burn this girl

Så fort jag sluter ögonen för att välkomna sömnen så sjunger Jessicka "witch hunt" i mitt huvud. Impulsivt vill jag slänga i en Jack off Jill-platta i CD-spelaren och städa hela lägenheten, diska, dammsuga, ligga på mina sönderskrapade knän med en rotborste och skrubba golv och väggar för att bli av med den frätande stanken av kattpiss som infiltrerar hela alltet! Men jag vet inte ens om den är verklig...

I'm running out of air
Theres a carnival in the graveyard tonight
With the clouds that fall with poison
And they fall on my skin making tiny holes
Erasing my legacy
Nothing hurts
Nothings right
I am nothing

Hur som helst kan jag följa mina impulser av två anledningar. För det första sover folk i huset (de vill knappast vakna till Lovesong, Fear of dying, Strawberry gashes eller något annat, det är oväsen i deras öron öron) och för det andra är jag inte ens i min lägenhet.

Tar en stilnoct så länge och hoppas på det bästa = sömn! Men blir det inte det så blir det redigering på romanen och lurar i öronen så jag kan höra Jack off Jill!

Dead girl's dance they burn and twirl
Witch hunt
Witch cunt burn this girl

Eat da poo poo like icecream

2011-09-02T10:45:00.002+02:00

Tragikomik. Ett roligt klipp om Dr. Pastor Martin Ssempa som ska förklara vad bögar gör i sovrummet, samtidigt tragiskt eftersom det faktiskt inte är något skämt.

Jag har en idé...

2011-09-01T13:18:00.000+02:00

för att dryga ut kassan. Smygtittar någon på en då man knullar i sitt eget hem kan detta leda till skadestånd, läs mer om det här och sen så är det bara att planera liggandet lite och hoppas att någon kommer för att tjuvkika och att ni tar honom/henne på bar gärning. Joelbiten, vi måste köpa en lägenhet och bo på bottenvåningen, helt klart värt det.

Förövrigt mår jag inte alls bra idag, det började redan igår. Länge sen det kändes så här tungt och oroligt och jag vet egentligen inte vad det är som är fel. Kanske är det skolan som jag är rädd för, och osäkerheten jag ständigt går och känner... vad beror den på? Dessa känslor blir som ett tryck över min bröstkorg och jag hatar, HATAR det verkligen för jag vill ju varken känna eller vara så här. Jag vill må bra, älska människor och låta mig själv bli älskad av människor, men nu smakar allt avföring i munnen och jag blir så trött och less men framförallt rädd för det här, för framtiden men allra mest rädd för mig själv.

Nuvarande favoritklipp...

2011-09-01T10:32:00.002+02:00

... på youtube är denna bedårande kisse som ibland verkar önska att den var en hund, så länge husse eller matte inte ser.

Sverige, och ert rättsystem!

2011-08-30T22:31:00.005+02:00

Jag älskar för det mesta att bo i Sverige. Jag är glad för att Sveriges rättssystem ger oss möjligheten att anmäla en våldtäkt utan ifrågasättas hur slampiga kläder vi haft på oss eller hur fulla vi varit. Men bara för att vi bor på en bra plats, ska det hindra oss från att göra den platsen ännu bättre? Hell no! Läste de här två notiserna igår:

DORSA, 5, KIDNAPPADE FRÅN DAGIS TILL IRAN AV SIN PAPPA

Sedan dagen då Dorsa försvann, den 6 juni 1999, har Mahnaz Delfi inte klarat av annat än att kämpa för att få tillbaka sin dotter – och försöka överleva varje dag i tolv evighetslånga år För nu får Dorsa komma tillbaka till Sverige efter en dramatisk flykt. Hon är nu 17 år gammal. Dorsa själv kommer inte ihåg mycket från när hon fördes bort men i Iran kedjades hon fast med fotbojor och låstes in på sitt rum av pappan och pappans hustru. Dagen hon bestämde sig för att rymma satte hon på sig tio strumpor – för att kunna ta av dem en efter en och glida ur fotfängslen som styvmodern tvingat på henne. Den 49-årige pappan greps i Sverige efter att ha varit anhållen i sin frånvaro, och dömdes till fyra års fängelse för egenmäktighet med barn.

HADE 10.360 BILDER OCH 49 VIDEOSEKVENSER MED BARNPORNOGRAFISKT MATERIAL

Mannen, som var i 50-årsåldern och hemmahörande i Skellefteå, hade enligt domen spridit både bilder och videosekvenser samt gjort dem tillgängliga för någon annan. Tingsrätten skriver i sin dom att brottet inte kan anses som ringa då 11 av bilderna och 11 av videosekvenserna visar barn som utsätts för särskild hänsynslös behandling. Den dömde förekommer inte sedan tidigare i belastningsregistret och med hänsyn till den dömdes dåliga hälsa samt den långa tid som förflutit från det att brottet begicks anser tingsrätten att det finns tillräckliga skäl att välja annan påföljd än fängelse: en villkorlig dom samt dagsböter!

Är det bara jag som reagerar hur sjukt mesiga straff vi gav de här männen. Här handlar det om barn som utsatts och fått sin barndom förstörd, kanske också sina liv, och för det räcker knappast fyra års fängelse eller någon villkorlig dom och dagsböter! Jag har alltid och kommer alltid vara emot dödsstraff, men hur vore det om vi utsatte brottslingar för exakt samma skit som de själva utsatt sina offer för. Våldtar du någon på väg hem från krogen så får du helt enkelt se fram emot att bli brutalt tagen i något hål själv och har du kidnappat din fem år gamla dotter och hållit henne fastkedjad i tolv år så kan du låta bli att planera något för de 4380 dagarna. Ett öga för ett öga, tand för tand...

Fuck sjuksköterska, jag ska utbilda mig till jurist, statsminister eller varför inte Gud?

Hur orkar man med ett normalt liv?

2011-08-29T11:18:00.002+02:00

Sitter och försöker varva ner i en lägenhet som färgats av dagar med kaos med en kopp kaffe intill vars innehåll kallnar fortare än en hemlevererad pizza. Försöker andas och få kontroll över tankarna och inser att sen jag började skriva lite för Hey Sugar och kom in på skolan så hinner jag i regel inte med nåt annat än häng med pojkvännen och en och annan film då och då. Och om jag mot förmodan skulle få tid över så finns inte längre orken kvar till att läsa, skriva på romanen, gå ut på promenader etc.

Det här är ju patetiskt i jämförelse med ett vanligt liv då klockan ringer tidigt på morgonen, man ska äta och stoppa i ungarna frukost, jobba åtta timmar, handla, komma hem för att laga middag åt fler än en själv, diska, städa, rensa kattlådan, gå ut med hunden, skjutsa ungarna till diverse aktiviteter, hjälpa dem med läxorna för att sedan varva ner till tv-program man kanske inte ens vill se men som man känner att man måste se för att alla andra ser samma skit och man vill ju inte vara den som "inte hänger med" i vad alla andra pratar om på jobbet och sen måste man förstås gå och lägga sig i tid så man inte vaknar zombiefierad... hur orkar och hinner man med allt utan superhjältekrafter???

Dygnet har ju trots allt bara 24 timmar och eftersom man förväntas jobba åtta av dem och för att orka sova i lika många gör ju att det enbart återstår åtta timmar då man måste hinna med allt man måste och vill på. Jag dör av att bara höra allt det här! Jag har trots allt bara mig själv och en kisse att tänka på och hinner ändå inte med hälften av vad jag planerat, vilket troligen bara är en tiondel av vad en normal människa uträttar på lika lång tid. Jag önskar jag hade en sån där knapp som man bara kunde trycka på och lik en maskin bara gjorde man saker istället för att fundera över dem. Har alla en sån knapp och i så fall, vart sitter den?

Nu borde jag egentligen försöka räkna några tal och sedan få kisse att dammsuga lägenheten men jag tror jag sitter kvar ett tag för att suga i mig lite mer av den ljumma drycken vars arom är som kiss i min mun och unnar medelsvenssons en eloge för att de hinner men framförallt orkar.

Barnslingt enkelt...

2011-08-28T19:46:00.004+02:00

och barnsligt roligt! Jag brukar hamna på det här stället periodvis och leka av mig lite, det bästa är inte att det är roligt tidsfördriv, nejnej, det bästa är att det är gratis. De flesta av er som läser (om jag nu har någon som läser) har säkerligen redan hittat till www.betapet.se men om ni inte har det, 1) gå in 2) starta en användare 3) börja spela!

Betapet är precis som alfapet men via nätet så man slipper räkna ut poäng själv och tjafsa om vilka ord som finns och inte finns. Vill man ha roligare än så spelar man förstås mot någon man känner. Ger Joel pisk just nu och det smakar som hallonbåtar i munnen!

Ibland händer det konstiga saker...

2011-08-26T02:11:00.006+02:00

Bridget Jones kan slänga sig i väggen för jag lovar att mina dagliga tabbar slår hennes med hästlängder. Det som är mest pinsamt när jag gör bort mig är att min hjärna slutar fungera så fort jag inser att jag gjort bort mig... så jag kan varken styra upp situationen eller förklara att jag begått ett misstag.Som idag, det var väl ingen jättegrej men har gjort mig väldigt fundersam iaf...

Jag och pojkvännen var på Coop och jag lade märke till en kille som var lik en gammal klasskompis till mig, inte bara lik... han var identisk och pratade till och med som honom. Eftersom jag inte fick ögonkontakt med honom sket jag i att hälsa men när vi betalat och skulle bege oss därifrån så gick han just förbi mig igen och jag (som är så smart) slog till honom i magen för att visa att jag fanns och då när han tittar på mig inser jag att det är en människa som jag aldrig sett i hela mitt liv. Naturligtvis blir jag blodröd i ansiktet (hatar när det händer) men tappar fullkomligt hakan då han utbrister:

- Nämen tjena! Hur är läget med?

- Eeeh (backar iväg)

- Är det bra med dig?

- Eeeh... (försöker förstå om jag träffat den här människan förr eller om han driver med mig) Jo... det är bra... själv?

- Det är bra, riktigt bra. Och färgat håret har du gjort också. Nice.

Sen gick han och jag ville helst fly in och gömma mig bakom något stort blöjpaket. Vem tusan var han? Någon annan klasskompis? Någon man festat med? Nåt gammalt ragg? Jag har funderat hela kvällen och inte kommit fram till något svar och eftersom jag börjar bli gammal och senil så bleknar också bilden av honom framför mig. Måste flytta från den här orten alltså... den är för liten!

Recension: The cove

2011-08-25T12:17:00.005+02:00

En dokumentär om den årliga slakten av omkring 23.000 delfiner i Taiji, Japan. Delfiner dör, valar försvinner och våra hav blir sjukare. Jakten på delfiner utanför en kustby i Japan avslöjas av ett gäng aktivister ledda av Ric O'Barry, mannen som tränade Flipper.

Har nu sett The Cove och blev (som säkert alla andra) berörd, men framförallt besviken och skeptisk (som jag iofs nästan alltid blir då jag ser dokumentärer som sällan eller aldrig är objektiva). Besviken blev jag för att jag hade hoppats att det skulle vara en film om delfiner, inte om aktivister. Trodde också fokus skulle ligga på delfiner i fångenskap, men det enda som Ric O'Barry hävdade om det var att:

Det är djurplågeri eftersom delfinerna blir stressade och deprimerade:
Ric jobbade själv med att träna delfiner på 60-talet men det första jag hann tänka då var "wtf, jag är övertygad om att det skett en hel del förändringar på 50 år, dvs att djurhållningen ska ha blivit bättre". Läste för någon vecka sen att chefstränaren för delfinerna på Kolmårdens djurpark aldrig sett några stressbeteenden och att experter hade jämfört deras delfiner med fria och den enda skillnaden på dem var att de i fångenskap saknade jaktinstinkter.

Att vilda delfiner motas in till land för att plockas ut av delfintränare världen över:
Men varför är det så? Kan inte delfiner bli dräktiga inom fångenskap eller? Jag väntade tålmodigt efter att få svar på min fråga innan jag insåg att det skulle jag aldrig få av den här dokumentären. Googlade därför och fick veta att delfiner mycket väl kan bli dräktiga och föda i fångenskap, men allt handlar om de trivs. På Kolmården har fem delfinbebisar fötts, vuxit upp och lever bra liv. Tycker Ric att vi ska släppa ut dem också? När de saknar jaktinstinkter så de kanske svälter ihjäl istället?

... men fokuset ligger tydligast på masslakten i viken. Vad vill dokumentärfilmarna säga med det egentligen?
Att japaner är onda som slaktar gulliga delfiner och amerikanerna är hjältar som smygfilmar det? Att man inte ska döda djur?
-Nej, det kan inte bero på nåt av det här för då borde de ju ha jämfört delfinslakten med den "vanliga" köttindustrin där de flesta djuren har det helvetiskt innan slakten. Fråga bara en höna som ska sluta på KFC!

Att de säljer delfinkött som innehåller 20 gånger mer kvicksilver än vad som är giftigt för en människa?
- I så fall sjönk trovärdigheten rejält... inte behöver de väl i så fall ett amerikansk 007-team för att få stopp på saken! Jag får det dessutom inte att gå ihop eftersom japaner förmodligen äter mest fisk av alla människor samtidigt som de har den nästa längsta medellivslängden i världen. Borde inte kvicksilverförgiftningen döda dem?

Delfiner är det smartaste djuret i världen, kanske smartare än människan?
Ett exempel var att när en delfinunge dödas framför sin mamma så förstår hon att det är hennes unge som dödas. - Ja, du behöver inte vara Einstein för att förstå det. Du behöver inte ens vara smart för att förstå det så länge du har instinkt. Jag tvivlar dock inte på att delfiner är smarta djur men om det verkligen är så att de är smartare än människan så tycker jag verkligen att vi borde ta vara på våra delfiner, forska mer och lära oss att kommunicera med dem. Kanske har de botemedlet på cancer?

Slutligen vill jag påminna alla som inte sett The Cove men tänkt se den, det är en propagandafilm där en grupp människor visar den ena sidan av myntet men inte låter någon visa den andra. Jag hade funnit den mer tillfredsställande om den inte utspelat sig så mycket på kontor, hotell, bussar och dylikt utan istället varit under ytan mer med delfinerna.

Gravidrykten

2011-08-24T15:45:00.002+02:00

Usch! Jag kräktes just utanför pizzerian och nu kan jag känna lukten hur ryktet "den där marielle är visst med baaaarn" sprider sig som en löpeld genom samhället! Därför dementerar jag det här och nu! Jag är INTE gravid... jag är bara född så här, med en mage som krånglar och vill stöta ur sig saker så fort något blivit fel, det kan bero på att det luktar konstigt, att jag ätit något konstigt, att jag sovit dåligt, druckit för mycket kaffe, är det minsta lilla sjuk, att jag mår dåligt psykiskt och så vidare...

Faktum är att jag fruktar dagen då jag (om jag) blir gravid för det kommer förmodligen innebära 9 månader med dropp i armen på sjukhus eftersom min mage kommer att vilja kräkas ut bebisen.

Mycket att se..., Barca, dag 6

2011-08-24T14:00:00.000+02:00

Idag blev det en riktigt sevärd dag i turisternas ögon. Åkte tunnelbana så nära Park Güell som vi kunde komma och gav oss sen iväg på självmordsuppdrag uppför världens mest branta gata. Vi stretade, svettades och var nära döden för att sedan väl uppe inse att en gata bort fanns det en rulltrappa som vi kunde ha tagit.

Parc Güell är egentligen ett misslyckat byggprojekt av Antoni Gaudi full med spiralformade torn, trappor och jättelika ödlor. Väljer man att ta sig högt upp i parken så får man en fin överblick över hela Barcelona. Det finns en hel del mosaik där eftersom Gaudí anställde ett stort arbetslag som fick till uppgift att slå sönder kakelplattor, tallrikar och glas för att sedan sätta samman dem igen. Detta förlöjligades av den samtida pressen, och en av stadens mest kända krönikörer beskrev sitt besök vid arbetsplatsen: "Jag ser 30 personer i full fart med att slå sönder kakelpattor samtidigt som jag ser 30 andra i full färd med att sätt samman dem igen, ta mig djävulen om jag förstår."

När vi var trötta, svettiga och hungriga så blev det hög tid för mat och jag tog på mig ansvaret att leda vägen hem, litandes på min inre känsla och ingen karta, vilket slutade med att vi mer eller mindre blev instängda i en inhägnad utanför ett ålderdomshem. När Joel fått oss ut därifrån så hittade vi den sunkigaste restaurangen ever där vi beslöt oss för att äta en pizza som såg aptitlig ut i menyn. Resultatet blev dock en uppvärmd fryspizza (som liknande de man kan köpa på ICA här) med en halv liter flott på som smakade nada men kostade närmare hundralappen. Toaletten saknade dessutom lås på dörren, toalettring på stolen och papper att torka sig med.

Sen åkte vi vidare mot Hospital de la Santa Creu ett sjukhus som tillkom efter att Barcelonas medeltida statsråd kommit fram till att stadens 6 mindre sjukhus inte klarade av de många pestutbrott som härjade under 1300-talet. Istället skulle det uppföras en enda stor byggnad för att effektivisera den för tiden ofta kaotiska administreringen av stadens sjukvård. Väldigt Silent Hill kände vi och drog dit men fann att det var STÄNGT!... väl hemma har jag kollat upp varför det var stängt och fått veta att det ska renoveras och inte öppnar igen förrän 2013!!! Joel, vi bokar redan nu va att det blir Barca igen, 2013?

Sist men absolut inte minst tog vi oss till Sagrada Família, en kyrka som började byggas 1882 men än idag inte är klar! De gissar på att den kommer vara klar 2026, till 100-årsminnet av Gaudís död.
Gaudí hade själv gissat på att byggandet skulle pågå under flera hundra år men han hade väl inte riktigt räknat med att vi har andra verktyg nu än på hans tid. Han hade också hittat sin inspiration till kyrkan från skogen och det märks tydligt. För det var som att gå in i Temple of Time från spelet Zelda - Ocarina of time.

Behöver tips på recept...

2011-08-24T10:47:00.002+02:00

... BILLIGA sådana framförallt för nu när jag börjar pluggar blir det nästan en tusenlapp mindre varje månad att köpa mat för. Kan tipsa om maten jag åt för någon vecka sen då kylskåpet ekade tomt bortsett från några mjuka morötter och en gul lök. Hackade upp grönsakerna, stekte det med en skvätt olja, pepprade med det jag hade och avnjöt röran till en knippe spaghetti.

Det blev faktiskt mer aptitligt än vad jag hade väntat mig, enda problemet var väl att man inte höll sig mätt speciellt länge.

Lady Gaga: You and I

2011-08-19T15:00:00.000+02:00

Äntligen, efter förra singeln och videons besvikelse så är Lady Gaga tillbaka och har gjort något "normalt", något fantastiskt, något som fick det att tåras i mina ögon.

Sockerchock!

2011-08-19T12:00:00.010+02:00

Att länka till Jhna:s-blogg får mig ärligt talat att känna mig som langaren som ger bort knark gratis. Flickan skriver inte bara fantastiskt och humoristiskt utan drar sig inte för att servera det brutala i sitt liv på ett ärligt och välformulerat sätt för att sedan spetsa med "to die for"-foton på sig själv!

Jhna är beroendeframkallande!

ps. Saknar din röst, Sweetie, även om jag förstår att du inte vill/orkar/kan prata så ska du veta att du alltid kan ringa, när/var/hur doesn't matter! <3

Djurabstinens, Barca, dag 5

2011-08-19T08:36:00.002+02:00

Efter fyra nätter började man verkligen sakna sina husdjur hemma, Joel och jag har ju två kissemissar var och vid den här tiden levde ju fortfarande pälsbollen Vincent. Vi försökte leka med myrorna och silverfiskarna som bodde i hotellrummet men eftersom de inte var på humör så beslöt vi oss för att gå på zoo för att stilla abstinensen lite.

Jag hade inte varit på zoo sen barnsben och då mest sett svenska djur så det var minsann en upplevelse att få se geparder, delfiner, elefanter, tapirer och alla de andra tvåhundra arterna som befann sig på platsen.Finns ju många som anser att djurparker är rena djurplågeriet och visst kan jag hålla med vederbörandes åsikter om parkerna inte har pengar eller kunskap att se till att skapa en naturlig atmosfär för djuren, men zoo:n är också ett sätt att bevara och skydda hotade arter genom avel och forskning.

Barcelonas zoo har varit igång sen slutet av artonhundratalet och kändes verkligen som en seriös plats där jag hellre väljer att gå som gnu än på savannen, visserligen fri men istället utsatt för hunger, torka och rovdjurs käftar.

Eftersom djurparken är en välbesökt turistanläggning innebar det en hel del negativa ting som: mycket folk, många skrikande barn och dyr mat. En liten bit grillad kyckling, lite osaltade pommes och en öl gick för över hundralappen.

Blev lite ligga på stranden sen och jag såg en märklig kille som hade en rejäl platta kroppsbehåring ENBART i svanken och hur kan det bli så? Måste ju bero på någon felkoppling i generna så att kroppen tror att den ska börja gro könshår på baksidan istället för framsidan. Eller?

Time for school!

2011-08-19T07:21:00.004+02:00

Åh! Har sovit typ nada inatt och vaknade halv 6 av nerver och Joels väckarklocka för att sedan inte somna om igen, men det gör ingenting för idag är ingen vanlig dag för idag är upprop för mina kurser-dag och jag kan fortfarande inte förstå att jag börjar skolan igen på tisdag. Livet får sig en vändning och plötsligt får jag en till anledning att kliva upp om morgonen. Nu ska det bli ordning och reda och jag utan tvekan klä mig i små söta skolflicksuniformer varje dag och shoppa sötsaker som pennfodral och rutigt block.

Det sitter dock en liten djävul på min ena axel och viskar elakheter i mitt öra: att jag inte kommer att orka... att jag inte kommer att klara av det... men screw you, gör jag inte det så har jag i alla fall försökt och det är klyschigt nog bättre än att inte ha gjort det alls. Mmm... längtar så efter universitetsmiljö, klasskompisar och smaken av bittert kaffe. Önska mig lycka till, puppies, för det kommer sannerligen att behövas!

Idag är en sån dag...

2011-08-17T10:00:00.000+02:00

... då man bara vill trycka på pausknappen till livet.

"Shop til you drop" Barca, dag 4

2011-08-15T09:46:00.001+02:00

Dagen inleddes med att vi skulle ta oss till en helt annan statsdel, nämligen Sant Marti. Längst ner på Av. Diagonal finns Diagonal Mar - ett shoppingcenter som innehåller allt och lite till. Eftersom det var för långt att gå så köpte vi biljetter till tunnelbanan och planerar du att resa mer än fem resor under din vistelse blir det billigast att köpa ett tiokort. Jag förundrades över två saker 1) hur barnsligt lätt tunnelbanesystem de har i Barcelona och 2) hur otroligt rent och snyggt det är överallt. Fördomsfullt nog hade jag inte trott att en sån pass stor stad i Spanien skulle klassa ut exempelvis Stockholm gällande renlighet, men varje gång jag befunnit mig i fjollträsk för att åka under jorden så har ja fått kliva över både hemlösa och knarkare samt upplevt att det luktar kiss överallt.

Väl på shoppingcentret så kunde vi roa oss i vanliga affärer så som H&M, Jack and Jones och dylikt men också underbara ställen som inte finns i Sverige, som Primark, Starbucks, en glasshop med enbart Ben n Jerry- glass. Fanns också en biograf därinne men film fanns det ingen lust till att se eftersom ALLA filmer är dubbade till spanska... huvva!

Jag var på jakt efter körsbär eftersom någon påstått att det skulle vara skördetid för de röda, fantastiska bären vid den här tiden på året... men NEJ, denne någon vet antingen inte ett skit eller så har den medvetet ljugit för mig! Som jag letade efter cherries bland alla meloner, anabolapaprikor, nektariner, äpplen, bananer blaha... det blev fyra chokladindränkta donuts, en cola, sushie, mineralvatten och en latte som jag lyckades fiska fram istället. Sen hade vi picknick inomhus. Mmm...

Väl hemma upptäckte vi att det fanns en helt fantastisk park bara ett stenkast bort från vårt hotell, som vi var tvungna att utforska. Eftersom allt var så vackert att man bara ville dö så fotade jag slut på mitt kamerabatteri och sen kom jag på att jag inte hade någon laddare med mig, som straff blev jag kidnappad av en jätteelefant.

Väl på hotellet igen märkte vi att vi hade husdjur, småsmåsmå myror och silverfiskar samt att vattnet från kranen smakade klor.

Sov gott, Vincent!

2011-08-13T19:08:00.002+02:00

Igår, den 12 augusti, lämnade min Vincent jordelivet efter en tids sjukdom, sex år och två månader gammal. Mitt fina, vackra, kloka och modiga marsvin med sin teddypäls och tjockmage som alltid var på jakt efter mat eller hitta på nya bus. Senaste halvåret blev han sämre, pälsen tappade sin glans, ögonen och nosen blev rinniga och under hakan växte något som påminde om en tumör. Han tappade aptiten och magrade fort, och sov mest hela tiden, trots det verkade han inte ha ont. Blundade och kuttrade nöjt om man kliade honom bakom öronen eller bar omkring honom. De blandade känslorna om att han slipper lida mer och att jag inte längre får mig att grina som ett litet barn. Han har skänkt så mycket glädje genom åren och älskade gurkor och tomat, tur att himlen är full av grönsaker!

marsvinspsalm

*1. Det finns någon som bär dig i sin hand,
som bär dig stilla till mandelträdens land,
som ger dig mat på en maskrosäng,
som bäddar ner dig i sig svala säng.
Det är sant och det är visst
du ska bäddas ner till sist.

*2. Att få somna i frid, det passar
ett litet marsvin med trötta tassar.
Du får möta de små, lilla vän,
alla kommer till slut hem igen.
Det är sant och det är visst
alla kommer de hem till sist.

Nu vet du mer än jag, Vincent. Nu vet du vad som händer då vi dör. Är det så att det bara är en vila så är döden ingenting att vara rädd för. Eller förs man någonstans för att leva ett evigt och lyckligt liv? Då är ju döden någonting att längta efter? Varför är vi i så fall så rädda för döden, Vincent, du som vet? Älskar dig min lilla tjockisgris!

"Släpp tuttarna fria" Barca, dag 3

2011-08-12T12:00:00.064+02:00

Tredje morgonen i Barca mådde vi inge vidare. Det hela berodde naturligtvis på att vi inte fick tillräckligt med sömn eftersom det var ett så förbannat oljud på gatorna nätterna igenom. Man hörde till och med hur folk pratade, skrattade och skrek bara de gick förbi fönstret och när en ambulans ryckte ut med sin siren (...som visserligen påminde om glasbilens ljud), var tionde minut kan ni ju tänka er hur ofta man vaknade, och sen hur svårt det är somna om efter varje störningsmoment. Nästa natt skulle det bli öronproppar om vi så riskerade att missa frukosten!

Det var hursomhelst söndag och inte så mycket roligt som hände så vi beslöt för besöka stranden för att bada och få lite färg. Eftersom jag gillar bröst och antog att Joel inte känner mindre för det så valde jag en plats där vi blev som inringade av toplessbrudar. "Ah, det här är vad jag kallar semester" hann jag tänka innan jag nästan blev våldtagen av en hop av thailädskor som ville massera för några euro. Jag tackade först vänligt, men bestämt nej, det funkade inge vidare. Nästa som kom fram försökte jag ignorera men då började hon gnugga mitt ben "very nice, very nice, only five euro".Det blev ett tydligare nej, men hon envisades tills man visar surminen och övergav oss för terrorisera någon annan stackars turist.

Badning stod förstås på schemat. Så underbart att få känna den varma sanden mot fötterna och sedan ta sig ut i det klarblå medelhavet för att simma, guppa i vågarna och överlyckligt fick jag syn på en liten brun snäcka i vattnet. Jag plockade den och upptäckte till min besvikelse att det förmodligen var en liten bajskorv.

Efter mer lapande av sol insåg jag att min mage och ben var läskigt kräftröda. Jag hade prompt vägrat att smörja in dem, för jag har aldrig lyckats bränna mig där förr. Så vi packade ihop och gjorde ett försök att hitta mat. Tyvärr är det så att allt som ligger nära turisttäckta platser vet att de kan ta hutlösa priser för allt de erbjuder. En bit bort lyckades vi hitta en okej matplats där jag kunde köpa mig en stor Sangria (en läskande dryck bestående av rött vin, någon spritdryck och upphackad frukt) och välsmakande Fajitas utan bli ruinerad.

Sen tyckte vi att det var bäst att gå i kyrkan för all synd vi begått denna vecka så vi... nja, riktigt så var det inte. Men under en promenad den kvällen hittade vi faktiskt av en slump till katedralen och valde att gå in för njuta av den vackra arkitekturen. Sen var jag hungrig igen, så vi hamnade på ett mcDonalds där jag åt och drack det enda ätliga: fried chickenwings å billig öl.

Lite bilder från Barcelonas Katedral...

Civet

2011-08-11T23:55:00.000+02:00

Jag gillar verkligen Civet! Trots att denna låt är asdålig och texten måste ha skrivits av någon intelligensbefriad a-p-a!

SÅ VARFÖR GILLAR DU DEM DÅ?

Ja men de är snygga, har attityd och... nä ni måste se det själva

La rambla, erotik och pengabekymmer

2011-08-09T23:50:00.000+02:00

Tvingade upp oss vid 09-tiden för att njuta av den frukostbuffé som hotellet lockat med. Det var inte så mycket till buffé: olika sorter av vitt bröd, marmelad, lite pålägg, turkisk youghurt och sötade flingor av olika slag, - gigantisk sockerchock med andra ord! Jag fick i mig en välbehövd kopp kaffe och snus i alla fall och sen begav vi oss för att göra ett försök att ta ut pengar med Joels kort. Vi hittade en bankomat som "pratade" svenska och allt gick som smort tills han skulle slå in sin kod. Bankomaten menade att han slagit in fel siffror och vägrade ge oss några slantar. Jag trodde Joel djävlades med mig till en början men förstod efter att ha sett hans panna täckas av en blank hinna svett att han var allvarlig. Han hade verkligen fått akut hjärnsläpp! Well, medan han funderade på de fyra magiska siffrorna begav vi oss till La Rambla som tydligen skulle vara faaantastiskt!


En Alien längs La Rambla

La rambla är en tolvhundra meter lång gata som används för allt möjligt, från performance art, salustånd och till och med gatuprostitution. På dagarna är det jättetrångt där, ett guldläge för ficktjuvar så håll koll på plånboken! Vi vandrade längs stånden ett tag och tittade på skräp som solfjädrar, halsband, tavlor, ringar och till och med levande smådjur! Nej, här skulle vi då inte handla nåt… även om jag kände för att impulsköpa en liten marsvinsbebis.

Smådjursbebisar

Vi tog skydd inne på Museu Erotica - Barcelona erotikmuseum där man kan... njuta... eller fnissa åt läran om andra länders och kulturers syn på sex och samlevnad. Sen åt vi god mat på Kfc och drack en lagom stor öl på en uteservering. När ölen var uppdrucken och man var så där alldeles lagom berusad så började jag få smågrenar i huvudet och snart förstod vi att det kom från trädet ovanför oss, några sekunder senare var stormen ett faktum.

Hällregn, åska, blåst och till och med hagel! Vi började försöka springa hem för regnet var så varmt men till slut var åskan så nära att man inte vågade röra sig. Vi gömde oss i en undangömd bar som påminde om en grotta med sin steniga inredning och stora sagoträd. När stormen lugnat ner sig vandrade vi, eller paddlade, hemåt och la oss på hotellet för att slappa framför TV:n där vi kunde välja att följa världsekonomin på engelska eller se program dubbade till spanska. Ett härligt citat från pojkvännen samma kväll var "det är så trist att det enda vi kan göra på hotellet är att prata och knulla". Suits me just fine! <3

Snusbus

2011-08-09T19:57:00.000+02:00

Jag är tydligen fortfarande fjorton år rent mentalt ibland. Slutade snusa för över fem år sen och har mått illa av tanken på att ha något annat än tuggummi eller godis under läppen. Lukten av snus har rent av fått mig att må illa. Men de senaste månaderna har jag saknat det lite... men låtit bli. Vet ju att det bara skulle få mig att bli yr och illamående. Sen ser det verkligen för jävligt ut när jag går runt med en prilla under läppen.

Men sen var det en fredag under 2010 och var jag bakis och vandrade runt lite på Ålidhem med Jonathan i släptåg. Jag stannade upp vid en kiosk och tittade igenom snusutbudet och plötsligt blev jag upp över öronen förälskad i en av burkarna som var så söt! Mocca - Granatäpple hette den och dum som jag slår jag till! Placerade genast en liten torrpåse som smakade mer som godis än snus under läppen - fast besluten om att det skulle bli min enda och att jag bara köpte snuset för burkens skull! Den var ju så söt...En vecka senare var jag inne på min femte dosa, hade förstås gått över till normalstor portionssnus istället för de där små sakerna. Jag kan inte komma på en enda fördel med snus egentligen, det är dyrt, skadligt och som tidigare sagt; det ser för jävligt ut. De normalstora påsarna fick nästintill inte ens plats i käften på mig men nu, nästan två år senare så är snus ett måste och de ligger perfekt i min lilla snusgrop. Hej, jag är 26 år och tobaksbolaget lyckades lura mig.
Ett gammalt inlägg jag visst glömt att publicera... det enda som förändrats nu är min ålder. Jag är 27 och går mot 28 och är lika lättlurad :9

Barcelona, dag 1

2011-08-08T14:47:00.000+02:00

Väckarklockan var ställd på 08 men jag vaknade redan halv sju full av förväntan. Lyckades dock hålla mig i nästan i en timme från att börja peta på Joel som sjusov intill. Sen blev det dusch, frukost och skjuts till flygplatsen där jag redan börjat bli hungrig, dålig timing då man inte skulle hinna eller ha råd att äta nåt innan eller under flygresan på fyra timmar. Vi tröstade oss med varsin kopp kaffe i väntan på planet och drog några välkända citat från Bottom då jag, i mitt vildaste gestikulerande, lyckades spilla en två tredjedels koppinnehåll på mig själv - genansen brände värre än den varma drycken! ...och jag hann nätt och jämt byta kläder innan planet kom.

Hungrade halvt ihjäl där uppe i luften och väl framme i Girona hann vi inte äta nåt innan flygbussen mot Barcelona gick. Efter ytterligare en färd på en och en halv timme så var jag så hungrig att jag inte var hungrig längre utan fullt upptagen med att titta på den sevärda miljön istället, raserade byggnader, jättelika sagoträd, triumfbågen m.m. Joel var dock utsvulten så vi letade febrilt ett ställe med en meny på engelska. Det var lättare sagt än gjort… men till slut hamnade på nåt halvskabbigt sjok där vi förstod att det var pizza vi beställde trots att servitrisen bara kunde spanska. Pizzan var jättevarm och serverades på en ännu varmare plåt med en tillhörande ”yxa” som man skulle hugga upp bitar med.

Sen stannade vi en taxi men chauffören kunde varken hitta till vårt hotell eller prata engelska och efter att äntligen ha fått honom att förstå att vi ville bli avsläppta vartsomhelst så betalade vi och försökte hitta hotellet på egen hand. Jag skulle förresten ”bara” ta ut pengar ur en bankomat som beslöt sig för att svälja mitt kort och varken ge tillbaka det eller några pengar, fick dock ett totalt värdelöst kvitto på att jag hade tagit ut 20 euro. Att ringa banken i Sverige för att spärra kortet var just en snygg start på semestern. Sen simmade vi vi fram i mina tårar och tack vare Joels lugn och tålamod samt några hjälpsamma spanjorer så hittade vi fram till vårt mål. Hotel Oasis! Jag grinade lite till (mycket för att hotellet inte hade någon choklad), fick mens och sov knappt en blund pga av oljudet från all trafik på gatan utanför.

Snart så...

2011-08-08T13:40:00.000+02:00

Kommer en uppdatering om mina fina dagar med kärleken i Barcelona men 1) jag har inte fått tag i alla bilder än och 2) jag har skrivkramp, så för att komma igång fyller i ett sånt här hjärndött test som jag snubblade över i någon annans blogg.

1. Går du hellre ut (på party etc.) med stökigt hår och snygg makeup eller fint hår och utan smink?
Mitt hår är nästan alltid stökigt och får jag till en fin makeup för en gångs skulle så vore det ju awesome.

2. Rakar du hellre av dina ögonbryn eller tappar dina ögonfransar?
Gaah, "låter du hellre bli att bajsa eller kissa på en månad?"... får väl raka av mig brynen då och gömma mig inomhus tills de växt ut igen eller i värsta fall försöka rita dit nya, vilket förmodligen kommer bli ojämnt eftersom ja både har kaffedarriga händer och inte kan rita.

3. Skulle du hellre vara tvungen att handla allt ditt smink på H&M eller från nätet för resten av ditt liv?

Nätet och skulle jag mot förmodan måsta ha något från H&M (typ deras kajalpennor är bra skit) så går det ju handla online från dem också.

4. Skulle du bära mörk lipliner med ljust läppstift i en månad eller en härlig 80tals-perm?
Fy fan för det förstnämnda, det vore ju lika sexigt som att odla mustasch! Nä, får bli att permanenta sig ala Samantha Fox.

5. Om du måste välja att måla dina naglar med bara neutrala färger eller färglada färger resten av livet vilket väljer du?Neutralt lät tråkigt... Får bli färgfärg då.

6. Skulle du hellre ha “MC Hammer”-byxor eller silvriga lamé-hotpants på dig offentligt?Åh vad jag känner mig gammal och okunnig... va fan är MC Hammer-byxor? Orkar inte googla skiten heller... vet inte vad som menas med "lamé" heller men hotpants är ju tufft och Silver heter ju världens bästa hund så får bli det då.

7. Har du hellre ha en Oompa-Loompa-apelsin-fake solbränna eller en bondbränna(som man får om man solar i t-shirt och shorts)?
Jag leker bonde!

8. Väljer du hellre en ful klippning eller en ful hårfärg?En ful hårfärg, går ju färga om snabbare än vad håret växer ut.

9. Varje fredag i ett år måste du antingen sminka dig pin up-inspirerat eller goth-inspirerat – vad väljer du?
Pin-up for the world!

10. Skulle du hellre bli av med alla dina skor eller all din makeup?
Jag har typ fler skor än sminkattiraljer och de har garanterat kostat många tusenlappar mer så don't mess with my shoes!

Gud! VEM har kommit på och formulerat frågorna till det här testet? Kissie förmodligen, eftersom det till och med var tråkigt att fylla i så blir jag imponerad om någon anser det som rolig läsning.

Avfärd

2011-07-28T23:27:00.000+02:00

Gaah, sista natten i Sverige på ett tag och jag klev upp vid halv sex för jag kunde ändå inte få någon mer blund i ögonen efter resfeberdrömmar. Nu allt packat, boarderkorten utskrivna och Joels rara mamma har stoppat i oss god mat och prinsesstårta.

Vet inte hur mycket internet vi kommer att få tag i under vistelsen, jag lär iaf prioritera andra saker som erotikmuseum, kentucky-fried-chicken och varm sand mellan tårna, så det här är det sista ni hör från mig på ett tag. Vi ses och dricker öl sen hoppas jag :)

Nu ska vi se Holiday-avsnittet med Bottom så vi kommer i rätt stämning :)) och sen sussa kudde!
Puss!

Kriget är slut!

2011-07-27T10:30:00.005+02:00

Jag antar att alla vid det här laget vet vem Morgan Alling är. Han är lite allt i allo nämligen, komiker, skådespelare, dansade långt i Let's Dance m.m och första gången jag såg honom var i SVT :s sommarlovsprogram: Tippen! Där var han den roliga karaktären Morgan som fick mig sopsortera och cykla fram och tillbaka i alla grannbyar för att plocka skräp längst vägkanten. Nu har han ännu en gång påverkat och inspirerat mig.

Biografin handlar förresten om åren då han bland annat bodde på barnhem, placerade i många värdelösa fosterhem och mobbades. Hans dröm var att bli skådespelare trots att nästan alla motarbetade honom, men han lät ingen döda hans drömmar!

- Jag tänker söka scenskolan.
Han tittar på mig
- Scenskolan?
- Ja
- Du?
- Ja, jag. Jag tänker söka scenskolan. Har du några tips.
Han ser förvånat på mig. Skakar lite på huvudet.
- Det är väldigt svårt att komma in, man måste vara väldigt begåvad.
- Ja, men du gjorde ju det, svarar jag blixtsnabbt.
- Ja men jag har jobbat länge med teater och man måste vara begåvad som sagt.
- Jag är begåvad, svarar jag för jag blir provocerad av hans översittarattityd.
- Det är bra, skrattar han.
Han vänder sig om och hela hans kroppsspråk andas "lycka till, grabben. du är inte skapt för den här branchen"
Jävla pucko, tänker jag. Jag ska köpa en teater och anställa dig, klä av dig naken, måla dig röd, rulla dig i fjädrar och sedan putta in dig på scen så att alla får skratta åt dig, idiot!

Vid bokens slut insåg jag att det är vi själv som bestämmer vad som ska styra oss för nå våra drömmar och mål!

Jag har låtit mina trauman styra mig, sätta käppar i hjulen för mig. Jag har klagat på psykiatrin som gav mig medicin som gjorde mig sjukare. Jag har tagit till flykt och ångestlindring enbart med destruktiva ting som piller, alkohol, rakblad, sex, sjuklig shopping utan att komma ihåg att det var skrivandet som hjälpte mig förut, det brann jag för redan som liten. Det har varit terapi för mig, en form att uttrycka sig på sen jag var sju och började med min första dagbok. Det har dessutom fungerat som medicin, en medicin utan biverkningar (däremot finns det risk för väldigt lös mage med allt som hör till skrivandet, kolossala mängder kaffe och snus).

Morgan nådde till stjärnorna istället för att sitta hemma och klaga sin barndom, han tänkte inte ens tanken "det går nog inte" utan gjorde det bara! Alla människor är ju mer eller mindre offer känns det som. Vi har alla våra kors att bära. Jag är långt ifrån ensam och ska från och med nu försöka sluta vara ett offer . Just den här morgonen känner jag mig redo, och går man inte vidare så kommer bitterheten att stoppa oss från att göra det vi älskar. För Morgan är det teater, för mig är det skrivandet!

Vad älskar du att göra?

Resfeber

2011-07-26T14:16:00.004+02:00

Har redan börjat dö lite för resan till Barca som närmar sig med stormande steg! Har inte börjat packa än eller införskaffa de sista sakerna som jag måste ha med mig.

Joel har mer eller mindre bott här under hela sin semester och då vill man ju så gärna leka med honom istället för göra tråkigare saker som att redigera min evighetsbok.

Igår träffade vi någon ute på samhället som hört rykten om att Joel ska flytta hit.Något vi själva inte visste om, visserligen har vi pratat lite om att flytta ihop men men vart, när och hur får den som lever se.

Lady Gaga - The Edge Of Glory

2011-07-25T11:45:00.001+02:00

Vad är det för Gaga:aktigt med hennes senaste singel Edge of Glory? Absolut ingenting... hon går klädd i läder, nitar, har visserligen mer svart än blont hår och dansar i rökridåer. Min första tanke var att hon blivit pank och inte längre har råd att göra en kreativ video men jag tror att hon istället försöker chockera med att göra något normalt för en gångs skull vilket innebär att jag får torka mina snorblandade tårar som rinner från diverse kroppsöppningar.

Vila i frid, Amy. Det behöver du!

2011-07-25T08:33:00.002+02:00

Mamma frågade mig på lördagsmorgonen.
- Du känner väl säkert till Ammy som är lika gammal som dig?
- Eeeh... när har jag träffat henne?
- Nej, hon sjunger och håller på. Stort, svart hår!
- Jahaaa, menar du Amy Winehouse?
- Just precis!
- Får jag gissa att hon dött?
- Ja! Hur kunde du gissa det?

Ja, knappast för att jag är synsk utan snarare för att jag tycker det är allt bra konstigt att hon inte stupat tidigare. Tycks minnas att hennes pappa för två år sen gick ut i media och sa att hans dotter skulle dö om hon inte rehabiliterade sig, men Amy hade inga planer på att förändra sitt hårda leverne trots att hon visste mycket väl vart hon var på väg. Återigen ett bevis till att droger är bajs! Jämför bara dessa två bilder på före och efter kemikalier hade letar sig in hennes blodomlopp.

Terrordådet i Oslo

2011-07-25T08:04:00.001+02:00

Ingen kan ha undgått vad som inträffat i Norge för några dagar sen. Anders Behring Breivik, 32 spränger en bomb i Oslo och klär ut sig till polis för att ha ihjäl så många han hinner på en lägerö. Sjukare än sjukast förstås men jag kan inte låta bli att störa mig på att även om det (som i det här fallet) finns en gärningsman - en syndabock, så ska det grävas så förbannat frenetiskt i allt för att hitta fler att skylla på: Varför fattade inte polisen misstankar mot honom tidigare? Varför var inte vakten på lägerön beväpnad? Hur kunde polisen klanta sig så att de fick motorstopp på vägen dit? Och jag som är likadan själv frågar: varför använde hans mamma och pappa använt preventivmedel "den där natten" för 33 år sen? Kunde han inte bara ha sökt till Big Brother för att marknadsföra sitt manifest på 1500 sidor, istället för att ta livet av nästan ett hundratal oskyldiga människor? Han skulle definitivt uppfyllt kriterierna för att komma in.

Nej, jag och ni andra måste sluta ställa frågor nu. Det som har hänt har hänt, det är förbannat tragiskt och jag förstår att de som sörjer vill slita i alla förtöjningar i ett hopp om att göra allt ogjort, men det går sorgligt nog inte skruva tillbaka tiden. Äckligast av allt är väl att det här inte bara kommer att inspirera andra idioter till att begå liknande handlingar utan att han förmodligen kommer få tonvis med kärleksbrev och använda trosor från skruvade kvinnor. Det är verkligen något som jag inte fattar? Är det stenåldersgenen som tycker han är en riktig karlakarl som kan ha ihjäl en annan människa? Eller tror de desperat att de är den rätta som kan "omvandla" honom och få honom att bli "snäll" igen?

Dagens musiktips!

2011-07-19T12:08:00.003+02:00

Jag lever...

2011-07-18T00:43:00.000+02:00

... trots att det knappt märks. Jag är svettig, stressig och halvt död. Hinner inte med hälften av vad jag hann med förut. Jag hinner inte se film, spela, läsa böcker... knappt blogga och ännu mindre kolla de bloggar som jag förut läste dagligen. Är det inte besök av pojkvännen så är det släktträffar, på den övriga tiden så skriver jag för nättidningen och försöker hinna med mina egna projekt, det sistnämnda går verkligen dåligt. Romanen som blev klar för några månader sen har jag börjat tvivla på. Vet inte ens om jag ska skriva den i "nu"-form eller "då"-form... exempel:

"Hon kommer in i rummet och skriker" eller "hon kom in i rummet och skrek", det är ju en jävla skitpetitess egentligen men just nu är boken hälften skriven på det ena viset och den andra hälften på det andra. Så måste ju bestämma mig innan jag låter någon läsa, men det känns så INTE intressant att renskriva 230 sidor... nu vill jag leka med mina andra projekt!

Vad som är både bra och dåligt med att ha så många järn i elden på en gång är att jag inte hinner känna efter hur jag mår. Eftersom jag är en känslig dramaqueen som överreagerar för det mesta så är det bra, men också dåligt för jag kan plötsligt bara dö helt mentalt om jag inte vilar då och då. Har jag för många projekt igång så glömmer jag dessutom bort att både sova och äta, lever enbart på kaffe och snus och då pajar ju förstås allt.

Kommer ju inte bli mindre stress om jag får plugga till hösten och detta får mig att längta ihjäl mig till veckan i Barcelona då jag bara ska vara i solen med pojken och må bra.

Kärlek som lyckopiller

2011-07-12T13:57:00.001+02:00

Jag har...
provat det mesta för att må bättre. Det började med flykt och när allt kom i kapp så blev det självdestruktiva ting i nästan alla former i hopp om ångestlindring. Sedan kom jag i kontakt med psykiatrin, terapi och mediciner ordinerades. Mängder och åter mängder av piller i alla de möjliga former och kulörer för att jag skulle klara av vardagliga saker. Men de flesta mediciner förstörde mer än vad de hjälpte...

Mina relationer har alltid varit stormiga eller destruktiva och när jag äntligen fått nog och lyckats ta mig därifrån för gott så lovade jag mig själv att hellre leva mitt liv i ensamhet än att bli kär i någon som skulle våldta mig med stötar av svek för att sedan slita ut hjärtat ur bröstkorgen på mig, jag var fed up med att lämnas blödande för att dö på marken intill dennes fötter... men så kom Joel.

Han måste vara...
den första mannen jag älskat som visat sig vara bra för mig. Han får mig att skratta, känna trygghet och jag kan för det mesta sova gott utan kemikalier i kroppen när han är med. Det vackraste som finns är att få somna i hans armar och vakna upp och inse att han fortfarande är där, nära, varm och trygg. Så har jag aldrig tidigare haft det.Nu förstår jag äntligen alla dessa filmer, kompisarnas prat om sina partners, det måste vara det här som kallas kärlek och han är den första jag vågat lita på till hundra procent och jag vet att han aldrig skulle vilja skada eller såra mig medvetet. Det är ömsesidigt, min finpralin!

Myggbettsbröst och pengaproblem

2011-07-08T09:53:00.017+02:00

Min efterlängtade baddräkt som jag köpte från eBay dök äntligen upp i brevlådan igår efter säkert en månads väntetid! Lyckligt förväntansfull, som ett litet barn på julafton, slet jag upp paketet och synade plagget. Den var fin, finare än på bilden till och med - fick torka dregel! Kastade av mig kläderna och tänkte att det här blir awesome! Sen såg jag mig i spegeln och märkte att den satt som smort förutom den "lilla" petitessen: kuporna är för stora för mina knappt befintliga bröst! Alltså exakt samma problem då jag ska köpa läckra korsetter, de som passar i midjan har kupor som är tre gånger större än mina myggbettsbröst :( Det är tydligen inte meningen att såna som jag ska ha snygga kläder... eller så är det meningen att man ska skramla ihop pengar till nya bröst i plast! Nu har jag inte råd att köpa någon ny bikini/baddräkt heller innan resan till Barcelona så det får bli att ta med sig en svart BH och nå svarta trosor och låtsas att man har en bikini...

Ännu en besvikelse och långt ifrån ett I-landsproblem är att en av mina bästa vänner ska förlova sig och ha sin fest med den trolovade idag, men jag har förstås inte råd att ge dem någon present och inte ens åka dit för att visa min glädje och uppskattning. Idag är en dag jag vill gömma mig under täcket...

Blod, karuseller och Hey Sugar!

2011-07-04T10:56:00.000+02:00

Nu känner jag att det är dags att komma med något nytt för det börjar vara ett tag sedan läget var som jag beskrev i förgående inlägg. Anledningen till att jag inte skrivit så mycket här är mest för att jag saknat tid för jag har haft fullt upp med att försöka fylla den med roliga påhitt. Det har varit stadsfest i Skellefteå och eftersom man inte har råd att betala 400:-/kväll för att se artister eller band man ändå inte vill se så passade jag på att vara där på dagarna och åka lite karusell, äta langos, bada och sen göra gratis och trevligare nöjen, som att gå på bio med presentkort, dricka bjudöl med bra människor och begå synd med pojkvännen, på kvällarna.

Blev ofrivilligt vittne till något otäckt på lördagen då jag fick se en ung kille sitta utanför Claes Ohlson med en kniv i handen och ett sår i magen som det forsade blod från och trots att hjärnan är erfaren av gore, avkapade lemmar och annat sjukt efter alla skräckfilmer och tv-spel så frös jag till is och ville bara svimma. Måste gå en kurs i hur man ska hantera verkligheten. Tyckte jättesynd om killen som jag antog antingen var självmordsbenägen eller drogpåverkad tills jag fick läsa att det var en tjuv som misslyckats med en stöld, istället för lyckas skära upp emballaget till någon vara han skulle sno så hade han lyckats hugga sig själv i magen. Plötsligt försvann all empati...

För övrigt har jag lagt upp hundra auktioner på tradera åt min brors kompis, gjort i ordning en ansökan för plugg i höst och börjat provskriva lite för Hey Sugar! - en rätt så ny nättidning för alternativa människor. För er som missat den och är intresserade klicka här! Framtiden får utvisa om det blir någon framtid för Marielles alster i tidningen, men det är allt bra coolt att få se något annat i tryck än den där ansökan i Tom & Jerry-serietidningen jag skrev då jag sökte brevvänner som nioåring. Filmen Hanna som jag recenserade är förövrigt jättebra och jag tycker alla som läser detta ska pallra sig till bion den 6 juli och se den eller i alla fall läsa recensionen!

Läget just nu

2011-06-23T12:17:00.002+02:00

Det är inte regn, det är delar från en trasig himmel som faller över mig och jag kliver på skärvorna som skär hål på huden. Det får mina fötter att blöda och skriken jag hör, de höga skriken kommer från sorgsna och längtansfulla hjärtan som når fram trots barriärer av eltråd. Jag vill inte, kan inte acceptera att så många sviker, blir sjuka, dör eller försvinner på annat sätt. Det är som om jag kan höra den horribla musiken, som om jag var fången i en skräckfilm, jag är den dumma blondinen som går åt fel håll, möter mördaren och försöker ta mig därifrån i allt för höga klackar. Om nätterna drömmer jag om världens undergång och det känns för en gångs skull inte som om det bara är ett hopkok av en skadad hjärna eller en allt för vild fantasi. Det är som om det verkligen finns någon däruppe bland molnen som bestämmer, skrattar och pekar, utsätter mig för prövningar bara för att jag ska vara förberedd och inte stå handfallen då något riktigt hemsk verkligen inträffar.
Kan du inte bara hålla om mig och ta mig härifrån?

Andras mat smakar tydligen bättre än ens egen...

2011-06-16T13:57:00.004+02:00

- Naima, inte röra min smörgås!

*nä, nä, inte röra mattes smörgås... bara lukta lite*


				å peta liiitelite, få känna den härligt, mjuka ostskivan under tassen

*hon sa väl inte röra? har ja inte gjort heller... glufs*

Laxermedel

2011-06-14T07:10:00.009+02:00

... min blogg måste ha laxerande egenskaper för min pojkvän föredrar tydligen att läsa den under sina toalettbesök. Varför läser du?

Ah joo... några år gammal bild. Tror jag var 24 - ung, dum, söt och garanterat garanterat mer stor i käften än nu!
Saknar mitt rosa hår dock, men inte att färga om var tredje vecka och bleka utväxt varannan månad.

Kisses till dig som ödslar 10 sekunder åt att "tangenta" in em kommentar. Du kan givetvis vara anonym.

Fullt ös = medvetslös!

2011-06-13T14:20:00.000+02:00

Oj, nu är det måndag och en ny vecka tar vid. Jag ska göra minst lika mycket i veckan som jag hunnit med i helgen. Ska skriva, skrapa färg, planera resa till Barcelona m.m. Orkar egentligen ingenting av redan nämnda saker men får väl piska mig blodig eller nåt.

Fredagen började med att jag gjorde ett efterlängtat besök hos Susanne, vännen som jag träffar alldeles för sällan men när vi väl slår slag i saken så känns det som om vi inte varit åtskilda mer än en dag. Vi snackade skit, tryckte i oss godis och skålade i kolsyrat vatten (eftersom man fortfarande inte får dricka kranvatten i Skellefteå pga Herr Parasit) Efter en fartfylld dag så kände jag mig för en gångs skull helt slutkörd när jag lade huvudet på kudden i hopp om att få lite efterlängtad sömn. Jag hann inte somna innan en överförfriskad pojkvän ringde och tyckte att jag skulle sova hos honom istället. Eftersom han inte var i form för att ta nej som ett svar så packade jag ihop mina saker och mötte honom i Susannes trapphus. Där stod han, lika vacker som alltid, trots tusen promille i blodomloppet och tuggande tuggummi i ett naivt försök till att dölja andedräkten av cigaretter och alkohol. Vi vandrade iväg under en himmel som redan börjat ljusna och sträckan som låg på kanske två kilometer tog ungefär en timme att ta sig igenom. Det hela slutade dock med att jag den fantastiskt sköna 120 centimeters sängen för mig själv och pojke hamnade i den minimala soffan vars skinn katterna märkt med sina klor.

Morgonen därpå vaknade jag mig och kände mig bakis på grund av för lite sömn. Inte lätt att sova till störande moment som katters kurrande och ljudet av snarkningar från pojke (som mer påminner om jordbävningar.) Jag begav mig till Susanne igen för att tacka för gårdagen och blev kvar i nästan tre timmar som vi spenderade ute på gräsmattan, lapandes sol. Sedan blev det besök hos pojke igen och en massa bra saker som Dead Nation-spelande, ett frossande av tacos och som avslutning på en redan perfekt dag såg vi KillerKlowns from outer space, en barndomsfavorit.

Söndagen innebar ännu mer zombieslaktande i Dead Nation, en impulsbeställning av en resa till Barcelona, två avsnitt av Dark Angel, kiss i min handväska från den gulvita Lusse som låtsas vara en katt men förmodligen bara är en man i bra förklädnad...
...samt nattliga bekännelser.

Resa till Barcelona?

2011-06-12T22:17:00.001+02:00

Tjo, jag och pojken impulsbeställde just en resa med ryanair till Barcelona! Någon som varit där och kan tipsa om bra boende, trevliga sevärdheter, ungefär hur mycket cash man ska stoppa ner i plånboken för en veckas visit i staden? ... eller har några andra trevliga råd för att vistelsen ska bli så bra som möjligt? Tacksam för alla svar!

Skräckspel och abstinens!

2011-06-10T00:39:00.001+02:00

Huva! Jag sitter hemma hos mina föräldrar och lider av en allvarlig och nästan dödlig abstinens efter att spela tv-spel. Har förstås alla roliga konsoler hemma i lägenheten och emulatorer är inte att tänka på eftersom att mina parentos saknar ljud på datorn... hur skulle det vara att spela gamla NES-klassiker som Ducktales, Ice Climber eller Super Mario 3 utan blipblop ljud? Inte så coolt... så jag tänkte slå två flugor i en smäll; lätta mina smärtsamma plågor genom att skriva om dem och samtidigt ge er andra spelsugna stackare där ute i nätvärlden bra tips.
Som ni kanske redan vet har jag en förkärlek till just skräckspel och det började antingen redan vid en ålder på 5-6 år då jag hade en bror som flitigt spelade på sin amiga 500 - guldklimpen! Speciellt fascinerad blev jag av Elvira - Mistress of the dark, ett rollspel kryddat med mycket skräck och ett nervkittlande soundtrack. Handlingen utspelar sig i ett slott med hundratals rum, varav de flesta är fyllda av monster, som du som ung och oerfaren pojkvasker måste besegra. Det som gjorde Elvira så populärt på stenåldern var framförallt dess snygga grafik som förstås gjorde spelet både roligare och läskigare att spela.

Tyvärr behövdes det inte bara nerver av stål för att klara ut Elvira utan även ett tålamod som inte liknande något annat. Det räckte nämligen inte med att du överlevde de nästintill omöjliga striderna mot monstren, du var även tvungen att lösa diverse pussel genom mängder och åter mängder av föremål som du plockat på dig under spelets gång. Idag skulle jag förmodligen inte ens försöka orka ta mig igenom spelet och ännu mindre överleva i det. Tack och lov finns det andra idioter som slösar sin tid på att spela igenom gamla spel, filma och sedan lägga upp hela härligheten på youtube. Detta innebär att jag kan få mig en välbehövd nostalgidos då och då genom några enkla musklick. Förmodligen lade det här spelet grunden till mitt intresse för blod, splatter och skräck gällande spel (förmodligen även grannen Nickos abnorma samling av skräckklassiker på gamla VHS-kasetter).
För även idag spelar jag i största hand skräckspel och eftersom att ett platt ps2 är det nyaste jag äger i konsolväg så följer här några tips på braiga skräckspel.

Silent Hill 2

Har du inte spelat nåt av spelen från serien så rekommenderar jag dig att spela nummer 2 i ordningen först eftersom du garanterat inte kommer att bli besviken. Det hela börjar med att James just mottagit ett handskrivet brev från sin döda fru Mary där hon ber honom komma tillbaka till staden Silent Hill för att leta efter henne. Du spelar nu en splittrad och förvirrad James och rör dig i huvudsak i olika byggnader och omgivande områden, i en värld som inte liknar någon annan. Spelmomenten går ut på att lösa olika pussel och oskadliggöra hot som monster och förvridna människoliknande varelser samtidigt som du får ta del av James förflutna.

Clock Tower 3

Alyssa (en bräcklig tonårstjej i alldeles för kort kjol) måste lösa de mystiska, våldsamma morden som begåtts av vansinniga seriemördare som spökar i familjens hus. Spelkänslan skiljer sig ganska markant från andra överlevnadsskräckspel eftersom vanligtvis är man van vid att kunna försvara sig med pistol, kniv eller andra vapen men nu har du en så kallad "panikmätare" som håller koll på Alyssas stressnivå. Du kan alltså inte försvara dig, bara fly eller gömma dig och om du blir riktigt skrämd i spelet (vilket du med största sannolikhet kommer att bli) innebär det panik för Alyssa och en säker död för dig. Frustrerande och läskigt på samma gång! Tyvärr sjunker spelets spänningsnivå rätt fort, inte för att man blir mer hårdhudad ju mer man spelar utan för att de lyckats plantera in spelets bad motherfuckers i fel ordning. Dvs du möter den läskigaste först och den töntigaste sist.

Silent Hill: Origins

Lastbilschauffören Travis har ett illa förflutet och fastnar i Silent Hill efter att ha räddat en liten flicka från ett brinnande hus. Spelupplägget liknar det du sett i tidigare Silent Hill-spel, enda skillnaden är att du i stort sett kan använda allt du hittar som vapen. De går dock sönder efter ett tag så se till att hela tiden plocka upp nya. Det finns inga som helst regler för hur mycket eller hur stora saker du kan bära med dig (skalpeller, tv-apparater, krokar, glasflaskor, torkställningar). Vart har han egentligen plats för allt?

Project Zero

Gaah! Jag säger det igen... GAAAH! Japanerna har återigen lyckats göra ett så gott som felfritt skräckspel som får mig att vätska ner underkläderna på både bra och dåliga sätt. Du spelar en till synes liten försvarslös flicka i ett övergivet hus fullt med mörka och klaustrofobiska rum och naturligtvis får vi inte glömma det viktigaste: spöken, spöken, mängder av dem, spöken - som du endast kan oskadliggöra med din kamera. Huvudmålet är att lösa mysterier som har med japansk vidskepelse att göra samt att se till att kameran alltid är laddad med filmrullar.

Rule of Rose

Förmodligen det sjukaste spel jag någonsin spelat. Djur som plågas av skrattande barn? En upp-och-nedvänd sjöjungfru som spyr frätande uppkastningar? Behöver jag säga att det här spelet blev bannlyst i så gott som alla länder? Du spelar19-åriga Jennifer som hamnar inlåst i ett stort hus som hon sedan märker är barnhemmet hon bott på som liten. Auoch så mycket tragiska barndomsminnen hon måste ha upplevt här för hon är den mobbade, den som står näst lägst i rang, efter "feta, fula Amanda". Till en början ska du samla ihop saker för att göra de elaka barnen i Aristokratklubben nöjda och på så sätt stiga i rang och få tillträde till klubben, låter harmlöst... men det är det så klart inte! Jennifer har verkligen ett hemskt förflutet som hon brottas med och förträngda minnen kämpar för att göra sig påminda. Story- och grafikmässigt är Rule of Rose ett av de bästa spelen jag någonsin spelat. Vad speltillverkarna tyvärr glömde var att göra det bättre och enklare rent spelmässigt. Det buggar tyvärr rejält i varenda fightingsekvens och inte blir det bättre för att du från början är värdelös på att slåss. Till din hjälp har du dock den söta hunden Brown som inte bara kan angripa dina plågoandar utan även sniffa fram "bra-att-ha-grejer".

Fy fan... tog längre tid att skriva det här inlägget än vad jag kunde tro. Nu finns det ingen ork kvar till att vilja spela spel utan endast ett stort behov av säng, kudde och sömn. Tycker dock att ni kan tipsa mig om era favoritspel nu när jag ägnat tid och hjärnaktivitet att tvinga på er mina!

Hjärna till salu!

2011-06-09T04:23:00.000+02:00

(titta Audrey har nosring å fint hår, det e bra... ladidiladidah)

fy fan. fy faaan. rödsprängda ögon och en kropp som helt gått sönder i brist på sömn, men samtidigt en hjärna som kör i 150 knyck. ååååh... en så gott som oanvänd hjärna i sina bästa år säljes till högstbjudande. jag kan inte gå och lägga mig igen för så fort jag lagt huvudet på kudden så kommer ångesten å tuggar på mig. och jag vet att den i regel inte är farlig. men den är jobbig och enerverande och lämnar mig verkligen inte ifred ikväll/inatt/imorgon... och jag får inte förstöra allt å äta sömntablett nu för det är dåligtdåligt. ska vara utan minst en vecka för att visa att jag klarar av det här. men jag är så trött och upptäcker hela tiden små defekter på min egen kropp. typ som bristningarna jag har på röven? när kom dem? de är fula och ett tecken på att röven måste ha växt dubbelt så mycket på typ två sekunder. men jag kan aldrig komma på att jag märkt det eller insett att jag plötsligt behöver köpa byxor i storlek sjuttitusen. och varför är mina bröst så små när ja har så stor röv? det är inte proportionerligt! jag har till och med blivit sugen på silikonbröst nu bara för att sara från big brother hade så jävla snygga. tidigare har jag bara sett fula. men måste känna på ett par "riktiga" innan så jag vet hur de känns och så måste jag vara med i big brother så ja kan vinna pengar så jag har råd att göra dem. å så måste jag fråga sara om vem som gjort dem så kan våra bröst bli kompisar sen. BBFF- best.breast.friends.forever!

jag tänker på allt jag vill göra eller snarare borde göra. tråkiga saker men också nödvändiga. insåg just att man inte kan anmäla sig i efterskott till kurserna jag tänkt plugga i höst. varför inte? måste jag komma på vem man ska ligga med för att få göra det så skickar ja dit joel... sen måste jag hitta ett sätt att få råd med en bra och ny färg å form på håret. måste också pierca septum för det har jag velat ha i så många år och tycker det kan vara så fint och så blev jag extra påmind idag för jessica bloggade om sina piercings. men det kostar också onödigt mycket pengar. åååh. åhåhåh. åååååååååååååååh!!! (det här är tyvärr stön av klagan och inte av njutning.)

fuck you världen, nu drar jag till Oz.

Call it what you wanna call it...

2011-06-08T20:55:00.002+02:00

... i'm a fucking shopaholic! Insåg just hur mycket jag har nätshoppat de senaste dagarna. Mer än vad jag borde... mer än vad jag egentligen har råd med när man har en önskan om att ta sig utomlands i sommar när det för en gångs skull inte blev någon festival. Borde ha varit förberedd på att det här är priset man får betala för att ha varit "duktig" i snart två hela dagar! Både gårdagen och idag-dagen har jag i stort sett sovit hela tiden och drömt att jag hade jättemycket skägg i ansiktet. När jag inte sovit så har jag svettats mängder, kräkts, haft ont i huvudet, magen och benen. Blivit trött och andfådd efter att ha vandrat några trappsteg och känt mig yr och svimfärdig då jag suttit upp. Influensa? Bristen av kemikalier eller parasiten från Skellefteå? (nu menar jag inte Joel) Jag gissar på det förstnämnda eller sistnämnda, att jag är sjuk och att det är synd om mig och att jag faktiskt får trösta mig med nätshopping hur mycket det än svider i plånboken. Jag menar... titta så mycket fint som kommer att dyka upp i min postlåda snart:

Tänk så mycket pengar man måste ha sparat då fantastiska nätställen som eBay och Tradera inte fanns, utan man var tvungen att bege sig ut på stan för att shoppa. Det innebar att sjukdagar som dessa verkligen innebar att man låg i sängen och slapp frestas av lockelser... Hur var det för er? Var ni rikare då eller gick alla era pengar, som mina, till film och CD-skivor (som man ibland chansade och köpte bara för att de hade ett tufft omslag) som man numer finner gratis bara ett par musklick bort? Kommer jag någonsin bli botad från begäret om att fylla upp "det tomma hålet" med någonting? Antar att den som lever får se. Det tänker jag göra.

Härmar verkligen Gaga, Porcelain?

2011-06-07T10:49:00.002+02:00

Intressant att något retard som har en Porcelain Black-sida på facebook nu är galet arg för att "Lady Gaga har kopierat Aliana Beaton - enbart för att hon fört in lite svart i sitt annars så ljusa hår". Det är ju sååå uppenbart att nästan alla de tre låtarna här nedanför är lite mörkare rip-offs av Lady Gagas sound.

Porcelain Black new songs 3 Teasers

Tvivlar på att Gaga ens vet vem Aliana är... och VARFÖR Aliana kan du inte behålla lite av ditt förra band Porcelain and the tramps sound? Det här är så mycket popigare dvs mesigare. Blä, blä... hur fallet än är så är jag galet kär i dem båda.

Nu måste jag verkligen göra nåt vettigt som att duscha och ta mig till biblioteket.